Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
S. A. Fries
utan har i stället vidtagit åtgärder för att fråntaga konsistorierna,
ledningen i irrlärighetsmål, då de i ovist nit tillställde sådana
förargelser som att det ena förklarade det som irrlära, som
godtogs som ortodoxi i det andra.
Äfven i vårt land har det i själfva verket visat sig omöjligt
att hejda denna rörelse, hvars innersta väsen och betydelse jag
vid mer än ett tillfälle sökt fastställa och belysa.1 Jag skall
endast hänvisa på några färska exempel. Præses vid Lunds
stifts senaste prästmöte i sept. 1907, dr Ored Palm, förklarar
helt öppet i sin afhandling »Om Kristi gudom», att han icke
vidare håller på den gamla inspirationsläran och att han
nödsakas säga farväl åt samtliga kyrkliga formler för
bekännelsen af Kristi gudom äfvensom den anshelmska
satisfaktionsteo-rien. Denna har också öfvergifvits af rikets nuvarande
ärkebiskop, och på sistone har äfven hofpredikanten Heüman i
Stockholm, efter att vid första påseendet hafva funnit
ärkebiskopens uppfattning både irrlärig och farlig, förklarat den vara
fullt acceptabel, ehuru han vid Stockholms prästsällskaps
sammanträde i nov. 1906 yttrade, att han alltfort ansåg
ärkebiskopen irrlärig i vissa punkter, hvilka dock ej närmare angåfvos.
Teol. docenten O. Bensow har i sitt på tyska år 1904 utgifna
arbete »Die Lehre von der Versöhnung» uttalat åsikter, som
fordom skulle hafva stämplat honom som en irrlärare af farlig
beskaffenhet, men som nu i den som konservativ ansedda
Theo-logischer Literaturbericht (1905, s. 205) förskaffat honom
erkännande, emedan han »uppgifvit den af Anshelm införda
uppskattningen af synden såsom en oändlig skuld, samtidigt därmed
uppgifvit värderingen af Kristi lidande såsom ett oändligt
värdefullt tillfyllestgörande verk jämte den gammalprotestantiska
tanken om ett utjämnande af barmhärtigheten och
rättfardig-heten äfvensom begreppet Kristi förtjänst». Så långt har man
således kommit på dogmatikens område äfven hos oss och det lios
en teolog, som på prästkonferensen i Stockholm 1906 föreslog att
censurera prästernas predikningar, förmodligen, att döma af det
nyss anförda, för att förhindra förkunnelsen af den i hans ögon
gammalmodiga dogmen om Kristi förtjänst i traditionell mening!
Biskop Ullman har i Kyrklig Tidskrift 1906 N:r 4, s. 289—318
2 Se t. ex. »Fredrik Fehr», 1896, 133—213 och artikeln »Kyrklig
reformation» i Svenska Dagbladet, 1905, N:r 256, 257, 259, 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
