Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Carl David Marcus
är i stort sedt individens. Båda drifvas innerst framåt af
omedvetna krafter, af det osynliga, som är därbakom. Det faller af
sig själf, att fantasien under sin flykt söker sig hem mot historiens
horisont, ty det är ytterst mot skaldens och den omgifvande
verklighetens natur som stoffet måste bryta sig för att blifva en dikt, och
denna natur har ännu blott i ytterst ringa grad förmågan af att
vara en framtidens profet. Blott en gång har en världsdikt siat om
morgondagen, det var Dantes storverk, som till följd af liela
sin sällsamt teologiska natur steg upp ur helvetets brand till
paradisets ljusa berg.
Men en fullt medveten och allmänt utbredd konstform blir
den historiska prosadikten först då det nittonde århundradet
ingår i romantikens tecken. Det egentliga 1700-talet älskade
lifvet med naturvetenskapens verklighetssinne och saknade
fullständigt den historiska fantasien. Vårt land alstrar under den
tiden de två största realister vår kultur har att uppvisa, Linné
och Bellman. Deras otaliga samlingar af naturiakttagelser,
förvärfvade på olika vägar och i olika afsikter, går utanför hela
tidens dominerande romanska åskådning och är vida mer
befryndad med den borgerliga kultur, som vaknar på öriket
England. Men dessa utomordentliga gestalter, större än några
andra samtida, vittna på ett lysande sätt om det mångsidiga
och skiftande i det svenska lynnet, svängande mellan den
skarpaste realism och den djärfvaste fantasiflykt.
Den senare träder fram med romantiken, en germansk
reaktion mot det slags verklighetssinne som ställer poesien på
nyttans träfötter och dräper nationalkänslan i humanitetens brunn.
Ty öfver hela linjen sammanhänger romantiken på det
intimaste med den nyvaknade nationalitetskänslan, vårstormen, som
blåste den romanska kulturens heros, Napoleon, öfver ända. Det
är blott en ofullständig vetenskap, som lyckats plocka sönder
hela denna väldiga jäsningsprocess i olika sorters bakterier.
Romantiken, det är andens universella oändlighetslängtan, som
stiger fram ur hjärtats nationalitet. Här arbeta religion,
vetenskap och konst i samma trädgård. Åter spränges stängslet och
sådden tränger så djupt ner i historiens mark som aldrig förr
i kulturens historia. Dikten befruktas. Det moderna
verseposet, denna egendomliga cykel romanser, härmande folkeposet
men utan dess förmåga af sträng objektivitet, blomstrar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
