Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterlängtade hvardagsidyll. Hvarför skulle vi hädanefter tarfva
andra konungar än dem, som i mildt lugn åse, hur detta
arbete framskrider sin gilla och jämna gång?
Det fanns dock ett mellanskede, då romantiken ännu
bredde sin förgyllning öfver halfförgätna ansträngningar i
segrar och nederlag, då förlusterna och de svikna löftena
tycktes uppvägda af nya, blidare förhoppningar och
försoningspanter, då äran vinkade på nytt, men för bättre köp än
fordomdags, i det framåtskridande frisinnets och den
oemotståndliga folkviljans tecken. Anjala och Sveaborg hade
afrundat vårt svenska rike i helgjuten folklig renhet och skänkt
oss ett minnesgodt brödrafolk, som antingen mognade för
det omdanade Europas själfständighetsgåfva eller åtminstone
förlikte sin och vår frihet med den blidkade öfvermaktens
ädelmod. Unionen med Norge hade tryggat vårt lugn på
den oåtkomliga halfön och banat väg för det själfväxande
undret af frivillig sammansmältning utan ömsesidig
förvandling. Af ståndsförfattningens snara och oafvisliga hädanfärd
väntades en aldrig förut uppenbarad endräkt i riksgagneliga
syften och fredliga storverk.
Vi hade således råd till än ljusare framtidsdrömmar, t. ex.
om fullbordad skandinavisk enhet i de vaknande
nationaliteternas tidevarf. De hinder, som hägrade på afstånd,
tedde sig i förskott så godt som öfvervunna af de
ovedersägliga reformrörelsernas och den fosterländska hänförelsens
lättförvärfvade framgångar under varmare luftstreck, — ett
upplyftande skådespel, som vi från vår säkra utpost
bevittnade med det lifligaste deltagande och det stärkta
själfförtroendets känslor. Hvarför skulle ej Skandinaviens dag
randas liksom Italiens under en folkomjublad konung med
hjälpande vänner och vältaliga frihetshjältar?
Vi kände oss fullt följa med vår tid i tron på de
frigjorda folkens rätt och kraft att själfva skapa sina öden
utåt som inåt, utan synnerligen svårare offer än
omröstningarnas och de ståtliga demonstrationernas förspillda
dagsverken. Vi märkte knappast, att den tidsande vi menade
oss tjäna redan bar föråldringens stämpel på sitt änne, att
vi också nu, efter inrotad vana under den ostörda fredens
skygd, kommo för sent med vår hyllning, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
