Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolfs Sverige och vårt
473
det olyckorna slogo ned på det med skenbart tillintetgörande
raseri.
Det vpr en tid och vi minnas den ännu, då vår historia för
mången tedde sig som en dylik hop med ben, representerade
af Riddarholmskyrkans sarkofager och troféer. Sen dess ha vi
sett början till en nationell pånyttfödelse.
Ett decennium är gånget, sen Sverige vid den stora
generalmönstringen i Stockholm blef medvetet om sin kraft till
industriell expansion. Det är en händelse, som ser ut som en tanke,
att vid samma tid falides orden om att »Europa åt Sverige»
vore en bättre lösen för de svenske än »Sverige åt svenskarne».
De orden falides icke af rätte vederbörande, ty det läger, hvarur
de härledde sig, har, när det kom till stycket, tillfyllest visat
sig brista i afseende på den svenskhet i sinnelag, som är för
mer än och i grund och botten förutsättning för hvarje
världs-eröfring. Men ordet om Europa åt Sverige eller bättre: världen
åt Sverige har.likväl gått vårt folk i blodet sen dess. Var det
än icke ett lösensord, gifvet af en som går i spetsen, så var
det dock ett ord, sagdt med fint öra för det som växer.
Utrymme för svensk kraft åt alla håll har blifvit lösen. Man har
blifvit medveten om, att de lefvande krafterna icke växa med
ränta på ränta genom att sparas. Just i år vid »de stora
beslutens riksdag» har Sverige bestämt sig för att vara med i det
starka moderna lifvet och lefva det, icke bara importera dess
reflex, den s. k. kulturen, till fromma för typografers och
förläggares vällofliga näringsfång.
Vi ha vidare sett den sociala frågan, som en gång stod
främmande för den nationella — ja, icke sällan t. o. m. af sina
egna främjare ställdes emot denna på ett antingen-ellers våg
— flätas samman med svenskheten. Socialpolitikens män ha
börjat inse, att deras gärning gäller denna jordens folk och
riken och Sverige som ett bland dem, och icke den staten Utopia;
och att deras arbete måste inrikta sig efter de nationella
förhållandena som betingelser. De nationelle ha fått lära sig, att
socialpolitiken, så fattad, är intet mindre än arbetet för det egna
folkets hälsa. På denna linie kunna båda mötas. Låt vara,
att denna försoning ännu endast skett i teorien, så är därmed
dock ytterligare en riktlinie för vårt folks lif och arbete vunnen.
Men äfven en tredje sådan linie gifves och den äldst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
