Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRED OCH FÖRSVAR.
Ett genmäle.
I artikeln »Tyskland och England» (denna tidskrifts 7:de häfte)
tillvitar hr Gustaf Stridsberg mig ett yttrande, som jag icke fällt
med det innehåll och den form, hvarmed det af honom
åter-gifves. Det heter å sid. 410 på tal om den historiska
kontinuiteten: »Eller en välmenande löjtnant kan proklamera, att en
ny tid skall randas och krigen upphöra, när folken bli herrar i
eget hus I Men det franska folket, vordet herre i eget hus,
un-derkufvade flere nationer än någonsin dess forna monarker.»
Det är icke en hederlig pennföring att öfverkorsa större delen
af en idémotståndares yttrande för att få det i stil med den
skrämmande bild, som man till hvad pris som hälst vill pilskjuta med
sitt hån. Mitt åsyftade yttrande, som fälldes i Svenska
Dagbladet den 11 aug. i år under en polemik med hr Stridsberg,
hade följande lydelse: »Det är en utopi att tro kriget kunna
öfvervinnas, innan hvarje nationalmedvetet folk är herre i eget
hus och innan folkmotsättningarnas viljeriktningar förandligats
till att gälla högre kampvärden än sådana, som kunna vinnas
och förloras genom den fysiska styrkan.»
Dessa två oskiljaktiga tankar måste gå igen i all sund
verksamhet för ett kraftigt folkförsvar och en manlig fredskärlek for
att rättställa försvarsfrågan i dess förhållande till fredsidéns ideal.
Man ådagalägger ingen tapperhet genom att instämma i den
banala jargonen om fredstankens ynkedom, ty om Gud attraherar
världen, så har domaren krig som högre instans öfver sig det
godas idé, dit mänskligheten sträfvar, alla pessimister till trots,
sträfvar i tårar och blod, men också i tro och jubel. Världen
är sig icke alldeles lik utan går framåt, och om de historiker,
som glömma, att framtidens häfder äro oskrifna, gäller i sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>