Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Gustaf Stridsberg
påstående, som innefattas i hans sats’ tjugoen sista ord, och
som skulle vara förknippadt med den första.
Det första påståendet kunde dock upptagas till behandling.
Ty historien visar oss verkligen exempel på folk, som i rätt
betydande mån blifvit herrar i eget hus och som ändå ej i
någon särdeles grad förändrat det historiska händelseförloppets
karaktär.
Men det senare påståendet hör ej hemma i polemiken mot
en ståndpunkt, som ej afser och ej vill afse annat än hvad som
är och under öfverskådlig tid förblir verklighet.
Ty när stundar den tid, då »folkmotsättningarnas
viljeriktningar förandligats till att gälla högre kampvärden än sådana,
som kunna vinnas och förloras genom den fysiska styrkan»?
Hela tankegången, så vidt en sådan kan skönjas i hvad hr L.
skrifver, utesluter väl möjligheten af att hr L. med dessa ord
vill bevisa och understryka hvad de sant och riktigt utsäga,
nämligen att kraftmätningar nationerna emellan med våld och
vapen komma att fortfara, så långt vi kunna se i vaket och
ej i drömmande tillstånd. Om hr L. upplyst om, att
eldsläckningsberedskap kommer att behöfvas, »till dess eldsvådorna
förandligats till att gälla högre värden än sådana, som kunna
räddas eller förloras vid en eldsvåda» — kunde väl någon anse
att hr L. därmed sagt annat, än att eldsvådor skola häija och
eldsläckning tarfvas ända till dess vi kommit till himmelen
allesamman. Nu behöfver hvarken den ena eller den andra af
dessa uppenbara sanningar påpekas för vanliga människor. Men
om hr L. i hvad han anser vara sammanhang anför dels en
sådan truism, dels ett omtvistligt påstående, får han ej förundra
sig öfver att man angriper det omtvistliga påståendet, lämnande
truismen och sammanhanget åsido.
Det vore för öfrigt önskligt att utan alla sirliga eller filosoferande
vändningar om vare sig »gycklaregester», »icke hederlig
penn-föring» eller »Gud attraherande världen» få klart och tydligt
veta, hvad hr L. menar med »högre kampvärden än sådana,
som kunna vinnas och förloras genom den fysiska styrkan».
Jag måste för min del anse, att både hr L. och jag som
svenskar, som delägare i det svenska kulturarfvet och som
medlemmar i den svenska rättsstaten inneha oskattbart höga
värden. Dessa äro tyvärr ej oförgängliga utan, just som hr L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
