Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Verner Söderberg
vid den proklamerade grundsatsens häfdande. Om den engelsk
spanska öfverenskommelsens syfte hette det i en officiös
Reu-tercommuniqué, att dess enda mål var bevarande af status quo
i Medelhafvet, »ett mål, som ju alltid varit gemensamt för alla
de stormakter, som hafva intressen i Medelhafvet». Franske
utrikesministern Pichon å sin sida lämnade i ett uttalande om
den fransk-spanska öfverenskommelsen ett typiskt prof på den
fredsterminologi, som är förknippad med den nya
entente-poli-tiken. Han yttrade nämligen: »Ingen hotar vare sig Spaniens
besittningar i dessa trakter eller våra afrikanska besittningar.
Följaktligen är vår öfverenskommelse icke riktad mot någon.
Alla makter åstunda bibehållandet af status quo. För vår del
ha vi begagnat ett nytt tillfälle att uttala detta och därigenom
ytterligare lämna en bekräftelse på vår djupa fredskärlek.» Han
framhöll äfven, att man här hade att göra med »samma
ga-ranti- och fredspolitik som i Östasien». Den af Algeciras-akten
reglerade diplomatiska situationen i Marocko försäkrades ej ha
på något sätt modifierats genom de senast träffade
arrangemen-ten. Det upplystes vidare, att dessa på förhand i förtroende
meddelats andra makter för att ytterligare betona, att de ej i
minsta mån voro af någon aggressiv karaktär. I Tyskland
framkommo likväl här och där inoin pressen misstankar om dolda
planer i dessa fredsaftal på stärkande till Tysklands nackdel af
Frankrikes position i Marocko eller på Italiens lockande öfver
från Trippelalliansen till den nya Medelhafssammanslutningen.
Den del af tyska pressen, som står regeringen nära, nöjde sig
emellertid med att beteckna öfverenskommelserna såsom
»er-kännansvärda, men måhända onödiga nya garantier för status
quo». I Berlin hade man, sades det, ej anledning att se dessa
med missnöje, för så vidt de ej mot förmodan skulle innebära
något försök till den »kringränning» (Einkreisung) af Tyskland,
hvilken rikskansleren Bülow tidigare i riksdagen varnande
betecknat som ett äfventyrligt företag. Faktiskt var nog det
nya entente-systemet framgånget ur den benägenhet att »drifva
europeisk politik icke mot Tyskland, men utan Tyskland», som
en fransk tidning i detta sammanhang belåtet sökte framhålla
såsom karakteristisk för det västliga Europa. De direkta
fördelar dessa arrangements gåfvo kontrahenterna voro väl: för
England trygghet mot spansk medverkan vid fientliga anslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
