Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
C. A. Ryberg
ar motivet härtill i vanligaste fall, att han vill skörda vinst,
hvarföre jord värdet uppdrifves så mycket sig göra låter.
Tillkomsten af alla dessa egna hem har för honom intet intresse
i och för sig. För staten ställer sig förhållandet annorlunda;
den i främsta rummet skördar den ofantligt stora indirekta
vinsten af den småbrukarstam, som därigenom framväxer.
Konsekvensen häraf blir, att staten kan utlämna jorden åt de små
brukarna billigare än någon enskild, till rent nettopris; på grund
af sin ekonomiska styrka är den äfven i stånd att lämna de
längsta amorteringstider för köpesumman. För statsmaktens
direkta ingripande i vår jordreformfråga talar äfven ett rent
politiskt skäl: ett tillhandahållande genom staten af jord åt
allmänheten på billiga villkor skulle utan tvifvel få till följd, att
spänningen mellan de besuttna och obesuttna folklagren minskas;
en af orsakerna till den samhällsfientliga propagandan kan
elimineras bort.
Som bekant har diskussionen om huruvida
jordbrukslägenheterna och småbruken böra upplåtas under äganderätt eller
ärftlig besittningsrätt varit ganska liflig. Bestämmer man sig
för det förra alternativet, måste, med kännedom om den roll
hypoteksföreningarna spelat för storjordbruket, följdriktigt komma
upprättandet af, naturligtvis efter delvis andra principer
organiserade, kreditanstalter för småbrukare. Den pant, som dessa
erbjuda, är ju mera värd än den som kan erbjudas inom det
större jordbruket.
Det andra alternativet, till hvilket jag ansluter mig, innebär
ett återupplifvande af det gamla åborättsinstitutet: staten blir
ägare af småbruken, men går besittningsrätten af desamma i arf.
Det bör erinras därom, att med den onekligen »kapitalistiska»
organisation, som nu karakteriserar det svenska jordbrukets
real-kreditinstitutioner, den enskilde ej kan med utsikt .1ill framgång
under äganderätt öfvertaga jord, mycken eller liten, som ofta
däijämte är obebyggd, utan att äga ett kapital, som utgör en ej
ringa del af pantens värde. Och så välbärgade äro, som bekant,
ej våra småbrukare. Det höga pris, som nu betalas för den
mänskliga arbetskraften, har i den mån rubbat tidigare
förutsättningar för realkredit i mindre landtbruksfastigheter, att
denna arbetskraft är ensam tillräcklig att förränta det i den
fasta egendomen nedlagda kapitalet. Om därför staten till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
