Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR ARMÉS BEHOF AF BEFÄL
af öfverste C. O. Nordensvan.
Att allmänheten allt mera intresserar sig för
militärorganisatoriska frågor är ett glädjande tidens tecken, ty vårt lands
välfärd beror dock på, att vårt nationella värn upprätthålles till
den styrka, som kan vara behöflig. Bland de militära frågorna
sysselsätter den om befälets anskaffande och ställning af lätt
förklarliga skäl ganska mycket allmänheten, och allra mest är
detta fallet med reservbefälet, såsom ju helt naturligt är, då frågan
om detta befäl ingriper lika mycket på de enskildas område
som på det allmännas. Frågan om reservbefalet kan dock icke
betraktas ensam for sig — något som var möjligt, så länge vi
hade vår gamla armé — den hör oafvisligen ihop med den stora
organisationsfrågan, med frågan om befälets rekrytering i det
stora hela.
Frågan om reservbefälet har man vanligen inskränkt till
frågan om reservofficerare af det helt naturliga skälet, att vår
armés stam — eller, som den numer kallas, fast anställda
personal — ansågs vara tillräcklig for att tillhandahålla underbefäl
äfven for krigsbehofvet, men att på officerare för detta behof
rådde en brist, som icke kunde på något sätt fyllas. Dessutom
lämnade man enligt gammal vana beväringen alldeles ur
räkningen. Den betraktades såsom en hop löst folk, som
plockades in på alla håll, där folk behöfdes, men som saknade allt
organiskt band. Reservofficerare kunde icke tagas ur denna
massa; de måste skaffas på annat sätt och gå sin särskilda väg.
Till officerare måste de utbildas, icke till något annat, och dugde
de icke därtill, så blefvo de kasserade och förvisade till
bevärings-hopen, där de kanske nödgades boija om från böljan. Då
utbildningen till reservofficer, huru mycket den än inskränkts, i
alla fall ända hittills kräft längre tid än den vanliga såsom
beväring och åtföljts af förpliktelser, som af mången känts ganska
tunga, så kan det icke väcka förvåning, att smaken för att gå
den vägen icke blifvit allt för mycket utvecklad. Dessutom har
Det nya Sverige II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
