Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Nathan Söderblom
ter det andra af trons innehåll. De handla ofta därefter, pris
gifva tilläfventyrs det ena eller det andra för att fatta nvtt
posto, prisgifva kanske jungfrufödelsen och himmelsfärden för
att fatta posto vid den tomma grafven, gå med på att prisgifva
Mose författarskap till moseböckerna och åtskilligt annat, men
detta för att så mycket kraftigare häfda, att sebedaiden skrifvit
det fjärde evangeliet, piisgifva ofelbarheten i vissa
gammaltestamentliga notiser, men för att så mycket kraftigare bedyra
orakelmässig visshet för alla uppgifter som förekomma i Jesu
mun. En sådan afprutningsmetod är oförenlig med
kristendomens väsen, som är en osömmad klädnad. Det gäller att se
den så klart som möjligt i dess skönhet. Den som betraktar
den nutida religiösa processen som en afprutning och
reducering, för de ena glädjefull, ty den innebär lättnad och
förenkling, för de andra svår men nödvändig för samvetets skull i
manlig resignation: vi få väl nöja oss med det vi ha kvar! —
den som så tänker förstår hvarken innebörden i den religiösa
utvecklingen eller själfva kristendomens egenart. Det är icke
fråga om en reduktion, utan om ett enhetligare, klarare medvetet
grepp om det som är kristendom. Dit syftar medvetet eller
omedvetet eller mot sin vilja ytterst allt i den allvarliga
religionsvetenskapen. Vid sträfvan efter en centralare syn på
kristendomen händer det, att åtskilligt, som aktats högt eller
väsentligt, utmönstras eller får en anspråkslösare plats — detta icke
af någon afskrifningsvurm eller andlig asketism, utan därför att
det härrör från tankevärldar som äro evangeliet främmande,
och att det icke, annat än kanske indirekt, låter sig hänföras
till Kristi ande, det är till det frälsande i det glada budskapet
om Jesus Kristus. När det gäller att låta lära och lifsideal helt,
utan död rest, genomträngas af Kristi ande, faller åtskilligt åt
sidan. Men detta betyder icke, att kristendomen är en rad af
satser, af hvilka man ställer sig inför den ena efter den andra för
att bekänna eller förneka, utan det beror på, att kristendomen är
ett odeladt helt, som hvarje förefintligt system af dogmer och
läror endast tillnärmelsevis uttrycker och som det är det
ständiga idealet att allt fullständigare gripa och allt enhetligare
genomföra. Är kristendomen i sin egentliga gestalt såsom
personlighetens religion, oförenlig med någon som hälst utvärtes bjudande
auktoritet af dogmer, bibelord eller tradition, innebär detta inga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
