Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår armés behof af organisation
183
endast »stammen». Det var intet annat, som räknades till
armén. Be väringen, krigsförstärkningen, var sedan gammalt
endast en otymplig massa människor, som sattes in i leden för
att utfylla dem, när så behöfdes, och som försvann, då behofvet
af densamma upphörde. Den räknades i det allmänna
medvetandet icke till armén, och dess närvaro förändrade intet i
truppernas indelning eller i deras traditionella fasthet.
Sådant var förhållandet, ända till dess den »förbättrade
härordningen» af 1892 kom med de »nittio dagarna». Dock rubbade
denna ännu oväsentligt de gamla förbandens fasthet. Under
beväringsrekrytskolorna vid infanteriet fick hvarje kompani
med användande af erforderlig del af sitt befäl utbilda en del
af regementets beväringsrekryter, och under regementsöfningarna
fick det frånskilja en tredjedel af sin stamstyrka, hvilken ingick
i den tredje bataljonen. Allt för stor omstörtning medförde detta
icke, och mellan regementsöfningarna voro kompanierna lika
fasta enheter som förut. Vid öfriga truppslag verkade nyheterna
ännu mindre omstörtande, ty vid dessa fördelades all beväring
på de bestående enheterna utan rubbning af dessa. Beväringen
var öfver allt endast ett extra tillskott, en krigsreserv, som
insattes utöfver fredsorganisationen, och som utan olägenhet kunde
aflönas på sitt särskilda sätt, ja till och med beklädas på annat
sätt än soldaterna, eller hvad dessa nu än kallades.
Det var först genom 1901 års härordning, som de gamla
förhållandena brötos. När man afskaffade det indelta och det
värfvade manskapet, så låg väl den tanken nära till hands, att
detta manskap liksom i andra arméer skulle ersättas af
värnpliktigt manskap. Men någon sådan tanke uttalades icke, och
den blef till en början omöjlig att genomföra därigenom, alt
den förra stammens afskedande tilläts ske, innan det
värnpliktiga manskapets tjänstgöringstid skulle uttagas till sin hela —
om än för större delen trupper allt för korta — längd. Den
förra verkliga armén ersattes af några tusental volontärer, och
sålunda fingo vi i stället för den förra, oegentligt benämnda
»värfvade och indelta armén» en armé, som borde kallats
»vo-lontärarmé», och lika som förut en organisationslös
bevärings-hop. Svenska arméns styrka sjönk härigenom från 1,947
officerare, 2,178 underofficerare och 34,314 manskap till 2,293
officerare, 2,337 underofficerare och 14,461 manskap, hvilket sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
