Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Albert Carlgren
sättande på pensions- eller indragningsstat. Härför böra inga
oöfverstigliga hinder möta. Åtminstone äro de endast temporära.
Och framför allt — hvarför icke lossa på stiftsbandet. Detta
band — för länge sedan en anakronism helt enkelt — är redan
i all tysthet och till allmän belåtenhet annulleradt med afseende
å Härnösands och Luleå stift inbördes. Men mellan stiften i
öfrigt stå indigenatsrättens skiljemurar kvar, förhindrande både
en hälsosam cirkulation af prästerskapet och därigenom den
andliga lifaktighet, som i nya friska flöden kunde tillföras det ena
stiftet från det andra. Kyrkan stelnar i sina stift och dessa åter
i sina särskilda former och plägseder, kassor och särintressen.
Prästernas redan förut nog så stora benägenhet att särskilja sig
och växa fast i vissa former och åskådningar befordras
tvifvelsutan af deras isolering i de särskilda stiften med där rådande
traditioner och enartade förhållanden. Många, om också ej de
flesta, torde känna sig bundna af den inskränkta möjligheten att
vinna transport till en annan, tilläfventyrs större verkningskrets.
Församlingarna och därigenom hela kyrkan lida endast indirekt
men kanske mest af det hämmande tvång på det andliga lifvets
cirkulation, som heter stiftsbandet. Det är med få ord så långt
ifrån enhet och samverkan som det gärna kan vara.
Men upphäfvandet af stiftsbandet och därmed
sammanhängande reformer borde kräfva och oafvisligt medföra
anordnandet af en kyrkoöfverstyrelse eller åtminstone insättandet af
en kyrkans egen representant i regeringen, såsom äfven af den
allmänna prästföreningen blifvit påyrkadt, ehuru krafvet då fick
en ofullgången form. Det kan frågas, när man skall begynna
akta nödigt att hämta en ecklesiastikminister ur prästernas egna
led. Måhända är den konsekventa uraktlåtenheten härutinnan
att tillskrifva misströstan att icke kunna finna en statskyrkans
tjänare med betingelser att med nödig allsidighet och
fördomsfrihet företräda jämväl andra områden af vårt lands andliga odling
än det rent kyrkligt-religiösa. Nå — förhåller det sig på detta
sätt och äger denna misströstan verkligt berättigande, hvilket må
kunna betviflas, så återstår ju utvägen att inrätta ett särskildt
kyrkodepartement vid sidan af ett departement för den allmänna
undervisningen m. m.
Detta torde likväl vara ett framtidsprojekt, om något. Ty
det låter sig icke förneka, att kyrkans ledande män, från hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
