Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Harald Hjärne
förmenta nya uppgift. Det kan väl vara möjligt, att några i alla
fall nödvändiga reformer och tillökningar en smula
underlättades genom denna populära förhoppning. Men det vore högst
betänkligt, om i följd däraf på våra diplomaters verksamhet
fortfarande ställdes öfverdrifna anspråk, som på grund af deras
folkrättsligt gifna ställning hastigt nog måste svikas. Det blir
ändå därvid, att Sverige, liksom hvaije annan själfständig stat,
främst behöfver sådana diplomater, som förstå att sköta sina
rent politiska värf, — också en personfråga, som ej kan lösas
i en handvändning genom administrativa konstgrepp, utan blott
genom verkligen sakkunniga förmäns fördomsfria urval i
samband med den allmänna politiska bildningens höjande i vårt
land.
Det föres äfven alltjämt mycket öfverspändt tal om de
»moderna fredssträfvandenas» och »neutralitetsgarantiernas))
ofantliga betydelse för vår svenska politik. Det bör likväl vara
uppenbart, att vi ej ha råd att i dessa ömtåliga angelägenheter
uppträda såsom något slags »föregångsfolk», och att vi måste
inskränka oss till ett sådant deltagande, som den politiska
anständigheten kan anses kräfva med bevarande af all nödig
skeptisk varsamhet.
I alla verkligen förefallande kriser visar sig neutralitetens
bevarande såsom en belöning för en oin sin styrka fullt
medveten politik. För den svage och vacklande är neutraliteten
blott och bart en undflykt, som leder till fördärf. Neutraliteten
i och för sig kan därför ej vara hufvudsaken, som består i
upprätthållandet af rikets själfständighet och berättigade intressen,
vare sig med eller utan neutralitet. Om vi med kall blick
betrakta den nuvarande situationen, kunna vi omöjligen haka oss
fast vid neutraliteten såsom det enda räddningsankaret i nödens
stund.
Allianspolitiken i gammal stil har visserligen, äfven emellan
de ledande stormakterna eller »världsmakterna» inbördes, icke
samma utrymme som fordomdags. De omfattande
scenförändringarna växla så tätt, att ingen gärna vill för mycket binda sig
på förhand. De strikta förbundsfördragen ersättas därför mer
och mer af försiktiga närmanden, »ententen) eller andra
sväfvande förhållanden, som endast eventuellt öppna utsikter till
längre gående samverkan. Detta smidigare och, så att säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
