Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Harald Hjärne
tryck. De ha fullt och rättmätigt anspråk på statsmaktens
skydd, alldeles oberoende af parlamentarismens läror, som äfven
i sitt ursprungsland numera förefalla nattståndna och egentligen
aldrig varit mer än ett försök att systematisera en i verkligheten
ganska oregelbunden partitaktik.
Det tillkommer staten att äfven inom det sociala området
hålla de öfvergreppslystna organisationerna vederbörligen i styr.
Hvarje sådan tvångsmakt, som vill bilda ett slags stat i staten,
skall undanrödjas af dem det vederbör. Landets lagar och
medborgarnas frihet måste i främsta rummet häfdas af den
opartiska statsmakten.
I Sverige kan en sådan statsmakt endast handhafvas af vårt
konstitutionella konungadöme, som måste gifva alla statens
medlemmar sitt hägn och därför ingalunda får förvandlas till
en tom dekoration. Det är, inom våra grundlagars ram, elt
personligt och såtillvida ansvarigt statsämbete, det äldsta och
ursprungliga riksämbetet, från hvilket alla andra offentliga
myndigheter vuxit ut, riksdagens likaväl som alla särskilda
förvaltningssysslors. Dess sanna politiska innebörd kännetecknas
i Sverige hvarken genom predikatet »af Guds nåde» eller genom
hänvisningar till det mytiska och i våra dagar hastigt
förbleknande »folkmajestätet».
Omkring konungadömet böra därför alla goda krafter samla
sig. Dess upprätthållande utgör den säkraste garantien för en
styrelseutöfning, som kan bringa sammanhang i statens
utveckling och bestämmas af hänsyn till de föreliggande sakerna
själfva, icke till stridiga partiintressen och störande partikriser.
Dess maktreserver äro otvifvelaktigt vida större än
parlamentarismens anhängare föreställa sig, och enhvar, som har ögonen
öppna för samtidens företeelser, måste erkänna, att
republikanis-mens prestige numera står sig lika klent som den gamla
valmonarkiens.
Vår nye konungs valspråk innebär icke blott ett löfte om
eget personligt samarbete med folket, utan äfven en uppfordran
till folket att behjärta fäderneslandets kraf. Fäderneslandet, —
det är de växlande generationernas beståndande uppgift, deras
inbördes sammanhang. Endast om konung och folk ömsesidigt
stödja hvarandra, kan fäderneslandet bestå och förkofras till
sena ätteled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
