Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftalen om Nordsjön och Östersjön 243
läge på strategiskt viktiga platser af oerhördt stor betydelse vid
vissa eventuella stormaktskonflikter torde nog i lika hög grad
ha påverkat flera af de kontraherande makterna, och den mest
osökta förklaringen till att särskildt Ålandsfrågan kom att dyka
upp i detta sammanhang ligger väl i den gynnsamma situation
»oredan» här uppe tycktes erbjuda de ryska statsmännen vid deras
aldrig uppgifna och 1870—71 delvis förverkligade sträfvanden
att bli af med de bestämmelser i den stora Parisuppgörelsen af
1856, som för rysk själf känsla och rysk handlingsfrihet inom
eget område syntes lika besvärande. Ej osannolikt tyckes också
vara, att norrmännens nervösa sträfvanden att vinna
stormakts-garanti för sin neutralitet eller åtminstone för sin integritet, med
framhållande af en förment nödvändighet att få den redan
dammiga och halfförmultnade Novembertraktaten »aflöst» af nya
stormaktsaftal, lämnat den behöfliga uppslagsändan till de
trassliga förhandlingar, som sedan följde. I betraktande af alla
de ömtåliga intressemotsatser och konfliktmöjligheter, som
förefunnos bland dessa förhandlingars förutsättningar och föremål,
torde man utan öfverdrift kunna prisa de vunna resultaten
såsom öfverraskande goda. Åtminstone tyckas ju inga motsatser
ha skärpts, och ömsesidig misstro måste i någon inån mildras
genom den nu i handling ådagalagda möjligheten att ena erkända
rivaler om högtidliga förklaringar, hvilka åtminstone visa deras
goda vilja att aflägsna länge sväfvande konfliktanledningar.
Det betyder t. ex. dock något — skref »Le Temps» — att i
ett dokument med von Schöns och Cambons namnteckningar
inunder afges försäkran om Tysklands och Frankrikes
gemensamma önskan att »befästa de mellan dessa respektive stater
bestående band af vänskap och god grannsämja och sålunda
bidraga till den allmänna fredens bevarande». »Dessa
inledningsord», fortsatte den franska tidningen, »utgöra på sitt sätt ett
program. De betona den ’återgång till det normala’ som vi sedan
länge trott vara önskvärd och möjlig i de dagliga förhållandena
mellan två nationer, hvilka utan att afsväija något af det
förflutna äro pliktiga att lefva i det närvarande». Visserligen kan
hår invändas, att liknande fredsfraser ofta visat sig föga betyda
och att de tidigare förekommit t. ex. i de skiljedomsfördrag af
mycket begränsad räckvidd, som under Delcassé’s glansperiod
uppträdde nästan epidemiskt utan att den kvafva luften däraf
Det nya Sverige II. «o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
