Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
C. A. Reuterskiöld
dogmer bestämd riktning utan hänsyn till annat än stunden.
Härvid är det gemenligen partiprogrammen, som utgöra den största
faran. I partiprogrammen framlägger hvart parti sina förslag
till lösning — såvida de öfverhufvud fått syn och sikte på
de uppgifter, som föreligga. Men i kampen om att hinna
först är det ingalunda säkert, att de olika partierna verkligen
lyckas häri, utan det händer ej sällan, att uppgifter så att säga
konstrueras fram, därför att partiet tycker sig i något stycke
hafva en så utmärkt lösning, genom hvars framdrifvande ära
och berömmelse eller i allt fall massans applåd bör kunna
vinnas. Ty hos massan är det som våra dagars politiska
partier ytterst söka sitt stöd. Och för denna massa äro
programmen skrifna.
I dem gäller det att genom välfunna slagord och klingande
fraser skatta åtminstone så mycket åt skenet, åt dogmen, åt de
för dagen modernaste idéerna, att programmet vinner anklang
och sålunda kan tjäna sitt syfte att vara det banér, kring
hvilket massorna samlas. Huruvida därmed nya linier och mål
för landets och folkets utveckling också i verkligheten
utstakats, det kan esomoftast vara tämligen omtvisteligt, och i hvaije
fall nödgas man till den frågan ställa sig ytterst tveksam, när
såsom i förfallstider partiernas ledare framstå mindre som
ledande statsmän än som valda höfdingar, de där blott
skenbart höja sig öfver massorna, men i verkligheten bero af dem.
Statsmannen söker ej sina uppgifter, utan uppgifterna söka
tvärtom och skapa i bästa fall statsmannen; hopen tvingar han
att följa sin vilja, och han behöfver därför intet annat program
än sin personlighet — programmet heter handling och
handlingen pekar vidare på vägen, som därefter skall följas. Den
valde höfdingen åter är den väljande massans taleman och står
kvar på sin framskjutna post, jämt så länge han nöjaktigt
utför sin roll, men faller ohjälpligt i samma stund han vill
själf bestämma om målen och vägarna, ty därmed har han
sökt höja sig öfver massan och intet är för denna en större
styggelse än sådana försök att bryta nivelleringens och
jämn-strukenhetens anda. Det ser nästan ut, som skulle den ende,
hvilken här utan att löpa en sådan risk kunde vara sig själf
och gå sin egen väg, tvingande mängden med sig, till sist blifva
den som bär kronan, om han öfver hufvud själf är en person-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
