Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
G. F. Steffen
helt och hållet sociaüserade, så länge äro fattigdom och
underordnad social ställning samt rikedom ocli öfverordnad social
ställning ännu faktiskt i en mycket betydelsefull utsträckning
ärftliga inom gifna befolkningsklasser — ehuru alla positiva
lagliga hinder mot de enskildas upp- och nedstigning mellan
samhällsklasserna för länge sedan afskaffats.
Till en nations rent ekonomiska hjälpkällor och
utvecklingsbetingelser höra icke blott åkerjord, ängar och skogar,
grufvor och vattenfall, fabriksanläggningar, järnvägar, kanaler,
fartyg och pängar o. s. v., utan äfven en efter- behofvet noga
afpassad samhällsordning samt, såsom det allra främsta draget
i denna, ett system för det nationella människomaterialets
tillgodogörande i produktionens tjänst. Så länge vi sakna ett
sådant system, är samhällsordningen hufvudorsaken till hela
folk-hushållels relativa fattigdom samt till armodet och
fattigdomen inom detsamma. Å andra sidan får en sådan högre
samhällsordning naturligtvis aldrig gälla som själfändamål, utan
måste alltid strängt underordnas den enda slutgiltigt afgörande
synpunkten: att hushållningen utvecklas så, som är mest
tjänligt för nationens andliga odling och kraftstegring.
Välståndspolitiken måste ersätta den ekonomiska politik som
bestått däri, att samhället skänkt allt möjligt skydd åt den
enskilda egendomen i materiella ting, men försummat att skydda
den enskilda egendom, som består i personliga värden. Intet
effektivt bekämpande af fattigdomen är möjligt utan den
materiella privategendomens inskränkning och reglering enligt den
personliga välståndspolitikens kraf. Fattigdomen kan icke
bekämpas, utan att samhällets ekonomiska makt ölAs på den
enskilda rikedomens bekostnad.
Då samhället sörjt för, att intet människomaterial förfares
genom otillräcklig uppfostran och fackutbildning, återstår
uppgiften att skydda den egendomslöse fackutbildade medborgaren
mot de enskilda jord- och kapilalågarnes och företagsledarnes
godtycke vid disponerandet öfver de förhandenvarande
personliga arbetskrafterna. Utan en legal reglering af den enskilda
ekonomiska produktionsverksamheten är detta icke möjligt.
Dessutom torde det kräfvas, att stat och kommun själfva bedrifva
omfattande produklionsverksamhet, på det att anställningen i
enskild tjänst icke må vara den enda utvägen för de i förvärfs-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
