Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
J. A. Eklund
ende umgås med sina barn. Det ser ut, som böljade vi något
förstå detta. Annars ha vi bara kastats åter och fram mellan
den mest bindande s. k. kontroll och den mest ohejdade s. k.
frihet. Det blef en evinnerlig juridik, där man aldrig kommer
längre än till silande af mygg och svärande af kameler. Det
tyckes på nytt börja att komma in moraliska faktorer i det så
länge ihåliga samfundet. Och — må vi hoppas det! — snart
skola väl också trons än djupare faktorer börja göra sig
påminda med ny kraft, om vi nämligen manligen predika därom.
Lifvet är icke mat och dryck eller fastighet och husbygge.
Lifvet är i sin andliga struktur: sed och tro. Kristlig eller
okristlig sed. God eller ond sed. Fasta seder eller lösa seder.
Familjesed, hemsed samhällssed. Och sedens djupaste grund är
alltid tro. Det finns icke blott kristlig tro och okristlig tro.
Det finns tro, otro och klentro i förhållande till alla lifvets värden
— icke minst i förhållande till människa, hem och hemland.
Under många dystra nedgångsår alltifrån vår ungdom hafva
vi hört predikas, icke blott den predikan, som ville bryta ned
tron på Gud, utan också den predikan, som velat bryta ned
tron på hem och land. Det hette att förkunna frihet. Och det
har också danats fram en frihet — frihet från sed i kyrka
och samfund och hem — frihet från sedlighet — frihet från
tro. Man kunde, när man blef trött, tycka ibland, att det började
bli onödigt att än längre gå på med samma predikan — det
fanns ju snart ingenting kvar att predika bort. Samhällstron
— ja icke var det mycket kvar af den tron i vårt folk. Kyrkan
— brukade man ju påstå — var fallen. Hemmen — ja det
hade böljat bli ondt om hem i Sveriges land, ty att »vara
hemma» och »arbeta hemma» ville hvarken män, kvinnor eller
barn. Det fanns ingen frihet hemma.
Vi som grundligt, i djupet af vår själ, genomlefvat eller, i
det som rör det allrainnersta, genomlidit den tomma, nedbrytande,
lifsfientliga friheten — låt oss, präster och lekmän, vända oss
till unga själar i .Sveriges bygder ocli manligen på nytt predika
trons predikan.
Tro och bygg upp! Utan tro bygges ingenting upp.
Bygg i tron ett hem, med ädel, kristlig, svensk sed! Varmed
och bygg upp, i tron, Sveriges kyrka på nytt! Var med, i tron,
och bygg upp Sverige — ett nytt Sverige bland det gamlas ruiner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
