Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstens riksdagsmannaval ocli våra politiska partier 369
värda, och resultatet blir i alla händelser ingen bestämd
majoritet för något af de tre hufvudpartierna, men rätt betydande
majoritet mot hvad som på partispråket plägar kallas
»Första-kammar-politik» eller »annex-politik». Jämföras dessa
partiförhållanden med de vid slutet af 1907 års riksdag rådande, så
är högerns nederlag både obestridligt och grundligt — enstaka
försök att bortresonera det ha nästan verkat galghumor — men
i betraktande af valsiffrorna och »den samfällda vänsterns» brist
på homogenitet dock ej på långt när så förkrossande som
motsidan vanligen påstått. Högergruppernas nederlag försvåras
emellertid för dem genom den starka afgången af deras flitigaste
ledande debattörer i andra kammaren; att åtskilliga af dessa
sedermera af landstingen räddats öfver till medkammaren
betraktas nog äfven på högerhåll endast som en klen tröst — en
illustration för öfrigt till de bekanta Boströmska orden om hvar
tyngdpunkten ligger i riksdagslifvet.
Högerns nederlag är sålunda vid sidan af den
socialdemokratiska falangens starka tillväxt de förrättade valens mest i
ögonen fallande resultat. Man spörjer då ovillkorligen om
orsaken titi de många höger förlusterna. Svaren variera naturligtvis
efter partiståndpunkt. Det officiella liberala svaret hörde jag
afgifvas på det stora cirkusmötet af partiets båda främsta
märkesmän. D:r Fridtjuv Berg talade om det bakslag högerns
omåttliga bruk af »skrämselpolitiken» framkallat, och f. d.
statsminister Karl Staaff yttrade: »Det som hittills tillfört vänstern
segern är den klarhet och bestämdhet, som utmärker
vänsterprogrammet i jämförelse med högerns». Af hans tal i öfrigt
framgick, att han med »vänsterprogrammet» afsåg Frisinnade
landsföreningens program, fastän han med sina ord om den
samlade vänstern eljes däri inbegrep äfven
socialdemokraterna, hvilkas program han väl dock anser vara »klart och
bestämdt» skildt från det liberala. På socialdemokratiskt håll
till-skrefs segern främst högerns »ilskna fältrop» under valstriden:
>front mot socialismen!» Eftersom där socialism och
arbetarrörelse anses som liktydiga begrepp, måste därigenom valen
komma att stå »för eller emot arbetareklassen», och detta ledde,
som ett af partiets hufvudorgan förklarade, till att »reaktionen,
som länge nog hållit nationen nere i försumpningens svarta dy,
nu ligger lamslagen, ryggbruten». Landets alla arbetare upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
