Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhället och strejkerna
383
skrifvas, såsom äfven Bellamy tänker sig i sin bekanta
socialistroman »En återblick». Men det borgerliga samhället anses af
arbetarne tydligen ej moget för en sådan åtgärd, och det
motsatta förhållandet har också, som jag nyss antydde, prejudikat
i en del af våra sämsta politiska traditioner. Just på grund af
sitt större inflytande på offentliga än på privata affärsföretag
vilja arbetarna ofta drifva fram de förra och trycka ned de
senare, och om man tänker sig en demokratiskt styrd kommun
utan större industri i privata händer, men som under
påtryckning af detta slag »kommunaliserat» allt hvad kommunaliseras
kan, finner man lätt, att de i stadens tjänst anställda arbetarne
i sin egenskap af valmän alldeles kunna behärska sin principal
kommunen.
Äfven om dessa faror i sina allvarligaste former ännu tillhöra
framtiden i vårt land — medan de däremot redan visat sig på
många håll, särskildt i Norge med dess ödeläggande
demokratiska kommunalförvaltning — befinna sig staten och
kommunen, särskildt den senare, redan nu i en betänkligt svag position
i förhållande till sina arbetare, bland annat af det skäl att
hvarken staten eller kommunen lämpligen kan — eller än mindre
för sina valmän får — sammansluta sig med enskilda
arbetsgifvare i arbetsgivarorganisationer. Det är i detta hänseende
tillräckligt att erinra om den indignation som*i dagarna väckts af
— det felaktiga — ryktet om en samverkan mellan Kungl.
Järnvägsstyrelsen och Svenska arbetsgivarföreningen. Den
sammanslutning af Sveriges kommuner sins emellan som i dessa dagar
kommit till stånd kan åter möjligen få värde äfven i afseende
på arbetsaftalet, genom att skapa gemensamma regler för
kom-munalarbetarnes ställning i olika städer, men den kan aldrig
göra samma tjänst som en organisation af arbetsgifvare på
samma arbetsmarknad.
Kommunens liksom statens företag utgöra emellertid ett
gemensamt intresse för alla samhällets medlemmar, och då
arbetarne i förhållande till dessa företag intaga en ofta orättvist
stark ställning, måste uppenbarligen samhällets neutrala
medlemmar känna ett särskildt ansvar för tillvaratagandet af
företagens intressen. Detta blir än mera tydligt, då man ser hvilka
företag det är som vanligen ligga i statens och kommunens hand.
Det är i hufvudsak — och bör vara — företag som dels
Det nya Sverige II. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
