Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Eli F. Heckschcr
Planens egentliga försvar är emellertid enligt min mening att
den utgör den enda utvägen. »Järnvägsbataljoner», regelbundna
trupper o. s. v. såsom reservmanskap utgöra nämligen ett högst
opålitligt skydd, ty det är ej alltid någon svår sak att förmå
den »kamrat i vapenrocken» som afsetts att ersätta den strejkande
att själf strejka. Detta kan man däremot aldrig väntas skall
lyckas med frivilliga. Arbetets upprätthållande får ej hänga endast
på någon betald styrka, ty då förefinnes alltid risken att just den
styrkan blir demoraliserad.
Så till sist de förutsedda invändningarna från arbetarhåll.
Om argumentationen i denna uppsats varit riktig — och jag tror
det skall vara svårt att vederlägga den — sä är det tydligt att
kommunikations- och kommunalarbetarne under förutsättning
af att inga »strejkbrytare» inkallas äro så godt som allsmäktiga.
Detta kan väl knappast ens ur arbetarsynpunkt anses riktigt,
i synnerhet som det lätt kan bringa andra arbetargrupper i
betänkligt beroende. Men för öfrigt är man väl ej bland arbetarne
nog naiv att tro, att ett samhälle med någon lifskraft i behåll
skall tåligt finna sig i att terroriseras af en liten klick arbetare.
Får man ej frivilliga hjälpare i nöden, söker man anställa
professionella »strejkbrytare», och det är ojämförligt mera
fördärf-ligt för de föregående arbetarne. Dessa strejkbrytare komma
nämligen för att ersätta de strejkande; ju längre strejken varar,
dess lättare kan arbetsgifvåren reda sig utan de strejkande, och
då den är slut har han svårt att göra sig af med sina
medhjälpare i striden. Med de frivilliga arbetarna är förhållandet
alldeles motsatt, ty allt eftersom tiden går, få de allt svårare alt
försumma sina vanliga sysselsättningar, och endast
undantagsvis stanna de kvar för. alltid.
Detta utgör också ett svar på den invändningen, att man
genom ett ingripande beröfvar arbetarna deras enda vapen i
striden, nämligen strejken. Äfven frånsedt att icke hur stora
intressen som hälst få sättas på spel för att vinna individuella fördelar
eller klassfördelar, är argumentet felaktigt. Ingripandet riktar
sig ej mot arbetarne. Endast ett minimum af skydd för
snygghet, ordning och hälsa kan genom det frivilliga arbetet
undanryckas strejkens verkningar; mer än nog återstår för att —
särskildt i det fall alt allmänna opinionen är på deras sida — sätta
de strejkande vapen i händerna. Till stöd härför skall jag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
