Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk konservatism
393.
opposition sitta af en Strindbergs- eller Shakespearekväll: det
får åtminstone lof att vara Ludvig Fulda eller Bernard Shaw,
som verkligen skall draga dem från operett-ton erna, och Gud
vet hur det skulle vara, om de rätt förstode den Shaw, som de
applådera!
Detta är symptom, som kunna spåras på många områden.
Vi glädja oss alla — om ej förr, så när vi trampa utländsk
botten — åt den unga konst och litteratur, som uppvuxit inom
våra landamären och nått berömmelse långt därutanför. Men
hvilken del har det officiella, i statskalenderns blå band
inrangerade Sverige tagit i denna utveckling? Eftervärlden lär komma
att säga: »det har befordrat den på samma sätt, som vårens
frostnätter och pinande blåst befordra den vegetation, som
öfver-lefver. Det har genom sitt motstånd, sin ovilja eller i bästa
fall sin likgiltighet nödgat de lifskraftiga elementen till hårdare
ansträngning och intensivare ansats, tills slutligen motståndet
och den ovilliga kritiken väl ej upphörde men icke längre
förmådde något.» Nåväl, om det varaktigt bestående som regel blott
skapas under hård kamp, så kunna vi ju i det här fallet ha
en viss rätt att glädjas, för hela landets och folkets del. Men
alla som anse, att det s. k. officiella Sverige, det
samhällsbevarande, det högersinnade eller huru det nu skall nämnas, att
detta haft och alltfort har viktiga uppgifter att fylla vid
nationens utdaningsarbete, alla de ha skäl att djupt beklaga dessa
företeelser. Ty dessa betyda, att den konservatism, som ännu
är så bred i högsätet och talar så högljudt vid politiska
sammankomster och på bygdernas stämmor, skjutit ifrån sig några
de liffullaste af våra dagars nya kulturimpulser, kanske rent af
gjort dem till sina varaktiga fiender.
Det är’den naivaste tanklöshet att bara räkna taflor,
skulpturer och poesiböcker, möjligen jämte dem de exakta
vetenskapernas laborationsarbeten, som mätare af en nations
kulturvärde — en farlig tanklöshet för resten, ifall verkligen ett folk
som helhet skulle förfalla till den. Exempel saknas ej alldeles.
Men det är lika tanklöst att behandla dessa och liknande
faktorer som nationellt likgiltiga. Gör man sig konsekvent skyldig
till den tanklösheten, ja, då har man själf afstängt sig från just
de meddelelsemedel, hvilka höras vidast omkring och tala
djupast till sinnena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
