Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
Svenske
visas, och hvad som i samhällets verkliga intresse skall
befordras. Ett arbetsdugligt konservativt parti har här en viktig
uppgift. Men för att vara arbetsdugliga måste våra
konservativa veta, hvad de vilja, icke som hittills allenast hvad de icke
vilja.
För närvarande är det den svenska konservatismens
utmärkande fel, att den framträder så rent negativ. Det skall
naturligtvis icke kunna förnekas, att ej den nuvarande konservativa
regeringen under sina två riksdagar genomfört åtskilliga
betydelsefulla reformer. Men antingen ha dessa varit af den allmänt
erkända betydelse, att för deras räkning de vanliga
partigrupperingarna saknat vikt, eller också har det med dem »varit
en annan historia», hvarom mera sedan. Den enda verkligen
konservativa tanke, som under treårsperioden samlat och verkaL
proportionalismen, har alldeles öfvervägande varit af negativ
innebörd.
Nu genmäles naturligtvis, att proportionalismen visst icke i
och för sig är en konservativ tanke utan städse varit omhuldad
af liberal-radikala teoretici, samt att dess införande af rättvisans
princip vid allmänna val bör erkännas som en positiv insats.
Låt oss ej upprepa en redan afslutad teoretisk diskussion utan
låt oss betrakta saken historiskt! Hvilka inkastade först på
allvar proportionsvalsystemet i vår rösträttsdebatt? Ledande
högermän från båda kamrarna, hvilka i detta valsätt funno en
af de »betryggande garantierna» mot allmänna rösträttens vådor.
Hvilka blefvo i fortsättningen proportionalismens apostlar? De
Stockholmshögermän, hvilka jämte meningsfränderna i två andra
storstäder ensamma i landet hade erfarenhet af det barocka
listvalsystem, som öfverallt visat sig vara majoritetsväldets mest
effektiva vapen. Med berättelsen om sina tvifvelsutan oförtjänt
ledsamma erfarenheter hypnotiserade de sig själfva och sina
meningsfränder kring allt riket, till dess ingen såg den enkla
åtgärden »enmansvalkretsar i storstäderna» utan alla enstämmigt
ropade på »reformerade listval, så att vi icke förintas». Och för
denna uppgift att med valsättet som medel rädda ett parti,
hvilket icke själft vågade hoppas på sin framtid, vanns första
kammarens stora majoritet vid 1906 års riksdag. Det kan
icke hjälpas, att ett sådant räddningsarbete ter sig öfvervägande
negativt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
