Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenske
bedrifter ocli om de ännu större, som äro att vänta. För
högersidan fanns ju också åtskilligt att peka på, det förtecknades
äfven vederbörligen på det officiella programmet, men intet af
detta låg så för partiets röst, att man ville sätta det som valens
motto. Utan till lösensord togs det enkla och lättlärda: »front
mot socialismen!»
Ögonblicket syntes verkligen väl valdt. Man hade bakom
sig de sista årens långa rad af arbetsstridigheter, ofta för ringa
orsak men däremot alltid med ledsamma sviter för
näringslifvet. Man hade därtill upprörande fall af excesser under
sådana stridigheter såsom Sandöoroligheterna och
Malmöatten-tatet. Man hade sett de till sin art särskildt ömtåliga
skörde-och mjölkningsstrejkförsöken, och man fick till slut den
hufvudlösa kommunalarbetarstrejken i Malmö, som satte
arbetareledningens förmåga att fylla sina åtaganden i en så underlig dager.
Det fanns ju redan förut hos alla utomstående, som icke
bedöma dessa stridigheter rent filantropiskt, d. v. s. hos alla som
ej a priori ömhjärtadt taga »de svagares och förtrycktas» parti,
en ständigt växande känsla, att vårt nationella välstånd
allvarsamt riskeras, i fall ej förhållandet mellan arbetare och
arbetsgifvare snarligen vinner mera stabilitet. Så tycktes
väljarpubli-ken förträffligt förberedd, för att lösensordet med ifver skulle
anammas.
Och likväl svekos förhoppningarna. Det är en mycket enkel
sak att förklara detta genom den liberal-socialistiska alliansen,
men den förklaringen tarfvar själf en utläggning. Ty äro
socialdemokraterna verkligen sådana samhällets fiender, att hvaije
fosterlandsvän måste rycka upp sig till kamp mot dem, då falla
ju alla med dem på något vis samverkande liberaler under
samma dom. Nå, detta är nu också mången gammaldags
högermans hjärtemening, åt hvilken han inför en trängre krets
oförbehållsamt kan ge uttryck. Men den stora massan resonerar
ungefär så: »Vi ha en högerregering, som gör vänstergärningar,
det är bra. Vi ha vidare bepröfvade och ansedda
samhällsmedlemmar af liberal färg, hvilka som riksdagsmän understödt
detta arbete, det är också bra. Skola vi nu rata dem, därför
att somliga bland dem behöfva stödet af äfven socialiströster?
Faller oss inte in. Socialisterna äro också människor och
medborgare, fast vi ej gilla deras åsikter. Och det är väl intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
