Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Adrian Molin
väl befogad kritik. Ett kardinalfel i statens
egnahemslånerörelse är, att de bestämmelser, som normera
låneförmedlingen, äro inriktade ur byråkratiska och icke ur
affärsmässiga synpunkter. Själfva ledtråden för dem, som skrifvit ihop
egnahemsförordningen, har uppenbarligen varit denna: staten
får inte förlora ett ore. Den behärskar förordningen från
första raden till den sista. Man kunde icke ha hittat på något
hvassare, om det gällt att normera statens förhållande till
ill-fundiga skälmar, mot hvilka staten måste skyddas genom de
mest rigorösa juridiska garantier. Så ha också garantierna blifvit
till ett nät, som hotar att snärja snart sagdt hvarje friskt
initiativ inom rörelsen, hvilket behöfde statens stöd. Men det är
så långt ifrån, att normen för statens egnahemslånerörelse skall
vara den att först och sist gardera Staten från hvaije öres
förlust, att tvärtom staten måste — ur strängt juridisk synpunkt
— riskera mycket för att kunna vinna det som mer är:
varaktig framgång åt egnahemssaken.
Industrien är ju numera i vårt land den näringsgren, som
i främsta rummet absorberar intresset, kapitalet och
arbetskraften, den ger de relativt lätta vinsterna och stora
arbetsförtjänsterna. För jordbruket åter talar föga annat än den drift till
jorden, som ännu trots allt lefver kvar hos våit folk, om också
mångenstädes med tynande lif, men som drifver de bästa ur
landet, därför att den icke blir tillfredsställd här hemma. Det
är den driften staten måste gå till mötes genom att bidraga till
att skapa de ekonomiska betingelserna för ett rationellt
småbruk och sålunda inleda en ny riktning till expansion inom
jordbruket. Tar sig icke staten effektivt an egnahemsrörelsen,
då blir snart nog vår ekonomiska utveckling att likna vid
pyramiden på spetsen. Men det är ett riskabelt jämviktsläge
— en risk, som icke kan juridiskt förebyggas. Redan nu lider
ju industrien af för höga lifsmedelspriser och framför allt af
brist på arbetskraft, åtminstone kvalificerad sådan. Vissa
trakter af vårt land lida af konstant folkbrist. Men det är i de
många små jordbrukarhemmen man uppföder de stora och
sunda barnskarorna, där barnen äro en rikedom, icke som i
våra storstäder en börda, den man allt mer tenderar att
undandraga sig.
En dylik statens politik förutsätter förtroende till egnahems-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
