Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Adrian Molin
den säkerhet staten bör betinga sig för sina lån och betydelsen
af att icke denna ses ur strängt formalistisk synpunkt är ofvan
taladt. Här återstår att något undersöka innebörden af
spar-samhetsgarantien.
Det visar sig då lätt nog, att af alla landtarbetare är det
strängt taget endast den mot kontant lön — jämte bostad och
kost — arbetande ogifte drängen, som är i den ställningen, att
han öfver hufvud kan spara. Han har ännu ingen annan än
sig själf att försöija, och han aflönas väl — upp till 375 à 400
kr. om året. Icke sällan spar han också ihop till- ett eget hem
åt sig. Men svenskarne äro nu en gång icke något sparsamt
folk, och det är en bedröflig sanning, att våra drängar alltför
ofta använda sina löner på ett sätt, som ger mycket klen valuta.
Helt säkert skulle dock sparsamheten hos denna kategori af
landtarbetare vara vida större, om så att säga de praktiska
tillfällena att spara vore flera. Här ha sparbankerna en uppgift
för sig. De skola gå till folket och inte bara vänta på, att folket
skall komma till dem. En ännu större uppgift har dock
egnahemsföreningarnas insättningssystefli — som exempel kunna
nämnas Motalaföreningen och de nybildade egnahemsföreningarna i
Malmöhus’, Gottlands och Gefleborgs län.
Hvad åter beträffar den gifte statdrängen kan han i regel
betraktas som förlorad för småbruket. Han har blifvit
stordriftens arbetsok, fattigdomen växer med barnskaran honom
öfver hufvudet, och han förlorar snart nog driften till en
själfständig ekonomisk ställning. Det är endast i exceptionellt
lyckliga fall statkarlen slutar som »sin egen». Men i viss mening
sotar han för sina egna synder: af den slösaktige drängen blir
den utfattige statkarlen. En något bättre ställning intar torparen,
men i stort sedt gäller dock om hans ekonomi detsamma som
om statkarlens: ur hand i mun och ingenting för morgondagen.
Den kategori af landtarbetare, som det emellertid här i första
rummet och mest direkt kommer an på, är hemmasönerna. De
ha vuxit upp i ett litet själfständigt jordbrukarehem, och trots
dettas vanligen små villkor och ekonomiska svårigheter är det
hos dem, som driften till jorden rör sig kraftigast.
Hemmasonen går ogärna till industrien, han blir ogärna dräng hos en
annan bonde — båda delarna betyda för hans instinkt en
de-klassering, som han endast nödtvungen underkastar sig. Idealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
