Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statens egnahemspolitik
483
ning eller stadgar skola innehålla bestämmelse om en viss
maxi-mivinstutdelning — vanligen fem eller sex procent af
aktiekapitalet. Öfverskjutande vinst skall — sedan lagenlig afskrifning
till reservfond ägt rum o. s. v. — användas till fromma för de
egnahemskolonier etc., som genom resp. bolag eller föreningar
uppkomma. Bolagen eller föreningarna få med andra ord icke
inskränka sin verksamhet till en geschäftsmässig styckning och
försäljning — de bära också, så långt deras resurser medgifva,
ansvar för de uppkomna egnahemmens ekonomiska bärkraft
och bestånd och för en sund utveckling af förhållandena inom
resp. kolonier eller samhällen.
Bolag af denna typ kunna alltså icke ses ur rent
affärsmässig synpunkt. De ha uppgifter, som ligga på sidan om den
rena affärsverksamheten, de intaga också redan genom den
begränsade vinstutdelningen en viss särställning. Denna
särställning är utan tvifvel till fromma för egnahemssaken — framför
allt därigenom att dylika bolag hindra spekulationen att
oskäligt uppdrifva priserna på småbruksjorden —, men den bereder
också stora svårigheter för finansieringen af dessa bolag. Det
är ju strängt ekonomiskt sedt ingen lockande utsikt att bli
delägare i ett företag, där man i bästa fall kan motse fem eller
sex procents ränta på sina pengar. Dylika bolags aktiekapital
kan alltså i regel icke uppbringas utan hänvisning till det
allmännyttiga syftet. Men det är helt naturligt så, att vid
bolagsbildande öfvar icke utsikten att kunna göra nytta för landet
samma lockelse på kapitalet som utsikten till vinst. Häraf
följer återigen, att dylika bolag i regel startas med för små
aktiekapital och därmed ha svårt att få den nödiga ekonomiska kraften.
Staten har sålunda genom bestämmelsen om en begränsad
maximivinstutdelning gifvit upphof till en utan tvifvel lycklig
form för ekonomiska sammanslutningar på detta område, men
staten måste ta steget fullt ut. Den måste på ett helt annat
sätt än nu bidraga till att dessa sammanslutningar kunna vinna
nödig styrka och förfoga öfver nödiga kapitalresurser. Hvad
den nu ger med den ena handen tar den igen med den andra.
Den försvårar tillgången till det privata kapitalet och visar med
öppen hand på de billiga lånen ur jordförmedlingsfonden. Men
när så den privata verksamheten vill tillgodogöra sig lånen —
då slutes handen hårdt om slantarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
