Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Hjalmar Haralds
Häri ligger en begränsning. Men begränsadt i betydelsen af
par-tikularistiskt inskränkt är detta ideal ej. Det Sverige som vi älska är
icke ett nationalistiskt och chauvinistiskt, omgifvet af en eller flere
kinesiska murar. Sverige som lefvande verklighet är helt och hållet
inneslutet i historien, universalhistorien, det drama, hvari
staterna-nationerna äro rollinnehafvare, ha sina historiska uppgifter.
Älska vi vårt fosterland så önska vi, att det skall fylla sin roll
väl, skall, som det heter, lösa sina historiska uppgifter. Dessa
uppgifter äger den enskilda staten såsom medlem i det
internationella samfund af stater, som man kallar statssystemet,
detta samfund på den europeiska kulturens d. v. s. innerst
kristendomens grund, som i våra dagar håller på att växa ut till
verklig universalitet och bilda underlaget för en verklig
vårlds-historia.
Statssystemets offentliga rätt är folkrätten, men det har äfven
en privaträtt i vidsträcktare mening, som sträcker sig till allt
flere af de internationella förbindelsernas områden.
Statssystemets internationella gemenskap är icke som man ofta
kortsynt tror ett laglöst samhälle, fastän tvekampen, krigets
ha-zard-mässiga rättsmedel, är tillåtet medlemmarne emellan.
Detta rättsmedel upphäfver ingalunda rättsordningen, eftersom
dess användning är inneslutet inom vissa, låt vara vida gränser,
hvars öfverskridande af samfundet med makt beifras.
Öfverskrides den beryktade snarare än berömda europeiska
»jämvikten», d. v. s. omstörtas maktförhållandena så mycket
till en stats förmån, att fara föreligger för de öfrigas frihet och
oberoende, ingripa staterna-samfundsmedlemmarne till
rättsordningens värn mot despotismen. Kampen mot huset Habsburgs
»Monarchi» och »spanska dominat» samt koalitionskrigen mot
Ludvig XIV:s och Napoleons Frankrike äro just dylika
statssystemets folkrätt§liga exekutioner. Sverige har ärofullt fyllt sin
plats i dem alla.
Denna karska aktivitet har icke varit tom idealitet och
uttryck för fäderneärfd äfventyrslusta. Det gäller vid
mänsklighetens stora strider, att den, som icke är med, är emot, och den,
som är emot den rätta sidan, får orätt. Passivitetens svaghet
är här brott. Danmarks svaghet dref det 1807 snarare i
Napoleons våld än i hans armar, det fick dela hans fall och
straffades med Norges förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
