Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statssocialism och statsförvaltning
• 7
ovälkomna initiativ. För hvarje ämbetsman, som fruktar
schavotteringen — och i det hänseendet kan man ej
förebrå vår förvaltning någonting —, blir då första budet: akta
dig för initiativ; följ gammal slentrian eller författningarnas
bokstaf, om också till statens och allmänhetens ruin;
endast så kan du undgå J. O. Eftersom nu våra ämbetsmän
— mera eller i hvarje fall icke mindre än andra länders —
ha denna »konservatism» och bokstafsträldom i köttet
buren, så äro verkningarna af justitieombudsmannens framfart
lysande.
Om riksdagens behandling af förvaltningen kunde
mycket vara att säga. Den gemensamma votering vid sista
riksdagen, hvarigenom vissa grupper af högre ämbetsmän
beröfvades sina lönetillägg och andra fingo dem nedsatta,
är ett färskt exempel på riksdagens uppfattning om hvad
den kan tillåta sig mot ämbetsmännen; t. o. m. ett
enskildt företag, där dock alla löner nödvändigt måste
fluktuera — väl att märka både uppåt och nedåt —
mycket mera efter konjunkturerna, än förhållandet får vara
i statens tjänst, skulle väl knappast ha inlåtit sig på en
sådan åtgärd. De mest uppmärksammade bland de
principer, som behärskat omläggningen af förvaltningen under
de sista åren — fastställandet af viss arbetstid på
ämbetsrummet med mera därtill hörande—ha också synts åsyfta
att så strängt som möjligt binda ämbetsmännens händer
och lämna så litet som möjligt till deras hederskänsla och
intresse för saken. De sy np u nk t er, s o m allmänt anläggas
på utnämningsfrågor, innebära ett stöd för den mindre
duglige, men med mera tjänstår och pappersmeriter
utrustade af de sökande; »rättvisan» kräfver, att staten åt
honom upplåter en tryggad fristad, där han i enlighet med
grundlagens bud kan få vegetera resten af sitt lif,
obekymrad om de intressen ämbetet är afsedt att tillgodose.
Öfverallt återfinner man samma individualistiska; mot den
aktiva statsverksamheten fientliga anda. Följden kan ju
svårligen bli en annan än att de dugligaste, medvetna om sin
förmåga att i fri täflan besegra medtäflare, lämna en bana,
där priset för de stora förmågorna är så ringa och där
medelmåttorna hållas så omsorgsfullt om ryggen. Men hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
