Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför de engelska valen
19
allvarlig konflikt mellan de båda husen vore otänkbar »på
administrationens, lagstiftningsinitiativets och hela
finanslagstiftningens område».
De slutsatser man kan draga ur diskussionen om
författningsenligheten af öfverhusets tillvägagående blifva
nödvändigtvis tämligen magra. Mot skrifven lag har öfverhuset ej
handlat. Dess förhållande till den oskrifna författningen strider
mot flere framstående konservativa auktoriteters tolkning af
denna, men kan försvaras med äldre och nyare uttalanden af
andra auktoriteter, äfven från liberalt håll, hvartill kommer den
säregna beskaffenheten af 1909 års budgetsförslag, där bl. a.
den förut af öfverhuset förkastade jordvärderingsbillen nästan
oförändrad ånyo upptagits. Man stannar därför till sist in diibio,
hvilket är förlåtligt vid en författning sådan som den
engelska, men öfverhuset lyssnade ej till de röster, särskildt från
frihandelsunionistiskt håll, som manande erinrade om den
bekanta satsen : in dubio no 11 est agendum. Kraftigast framställdes
dessa varningar af de skotska k o n s er va ti ver 11 a s ledande man,
lörd Balfour of Burleigh, hvilken betonade, att budgetens
förkastande betydde en förändring åtminstone i konstitutionell
praxis och därmed var ägnadt att »kränka de djupare
konservativa instinkterna i landet» samt »hindra sakerna att fortgå
som de gjort hittills».
Därmed berörde lörd Balfour den politiska betydelsen af
beslutet, och denna har också varit den, som inom alla läger
intresserat den brittiska allmänheten långt mera än de rent
rättsliga betraktelserna och alla stridiga auktoriteters försök att
tolka den oskrifna författningens rätta mening.
De radikala folkmötestalarne ha i de våldsammaste ordalag
skildrat lordernas förfarande från denna rent politiska synpunkt
och utmålat de faror det kunde tänkas innebära. Peerage har
af partiets »folkhumor» förvanskats till Beerage, hvari
naturligtvis ligger en äfven öppet uttalad insinuation om att lorderna
handlat på kommando af de genom budgeten i sina ekonomiska
intressen hotade bryggarna. På samma sätt antyder öfverhusets
nya vedernamn »House of landlords», att själfviska hänsyn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
