Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
C. O. Nordensvan
till sin lycka försummat att söka hindra det senares uppkomst.
Möjligheten att med våld eller hot återfå de jutländska
områdena var nu försvunnen, och småningom gjorde sig den
uppfattningen gällande, att det för Danmark vore förmånligast att
söka komma i godt förhållande till Tyskland, hvarigenom
möjlighet ju kunde yppa sig att på en annan väg nå det
hittills ouppnåeliga målet. Men härigenom och genom
omläggningen af de politiska förhållandena ändrades i väsentlig mån
de förutsättningar, på hvilka den danska organisationsplanen
var byggd. Någon mera betydande styrka på fastlandet blef
icke erforderlig, men under ett krig mellan de för hvarje år allt
starkare sjömakterna kunde de danska öarna blifva obehagligt
berörda, och det var icke lätt att veta, hvad den ena eller den
andra skulle kunna taga sig till.för att öka sina maktmedel.
Härvid skulle Seland tydligen råka mest illa ut, och genom ett
hot mot Danmarks hufvudstad kunde lika obehagliga händelser
framkallas som under århundradets första år. Säkraste medlet
att förebygga hvarje sådan möjlighet fann man snart vara ett
tillräckligt starkt befästande af Köpenhamn såsom den viktigaste
punkten på Seland samt förläggande till denna ö af en större
truppstyrka än där förut fanns.
Frågan om Köpenhamns omdanande till en stark fästning
såsom hufvud- och slutpunkt i Danmarks försvar trängde sig
under sjuttiotalet allt mera fram på dagordningen, men afböjdes
upprepade gånger af riksdagen. Man var nu inne i denna
olyckliga parlamentariska fejd mellan statsmakterna, mellan
konungamakten och landstinget å ena sidan, folketinget å den andra,
hvilken fejd med alltjämt ökad styrka pågick från 1876 till 1894
och förlamande inverkade särskildt på krigsväsendet, i det
oppositionen envist satte sig emot alla förbättringar inom detsamma.
Frågan om Köpenhamns befästande trängde sig dock fram.
Sedan föredrag hållits här och hvar i landet, tog 1885 en
kvinnoförening hand om saken, och genom »själfbeskattning»
insamlades så mycket penningar, att grunden till Garderhöjfortet
kunde läggas på våren 1886 under stora högtidligheter. Sedan
alla förslag till befästningsanordningar ytterligare blifvit
afvisade af två riksdagar å rad och beloppet af de insamlade
medlen stigit till 1,7 millioner kronor, hvarigenom ytterligare
ett fort kunde påbörjas, tog regeringen sig 1887 före att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
