Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Gustaf F. Steffen
för organisk, allra minst för social- och kulturpsykisk forskning.
»Vetenskapen uppstår alltid genom en afpassningsprocess, en
afpassning af tankarna uti öfverensstämmelse med ett bestämdt
erfarenhetsområde».
Härtill kommer den ännu djupare trängande frågan, huruvida
det vetenskapliga organet, människans intelligens, icke till sitt
väsen och genom den tidigaste och längsta delen af sin
utvecklingshistoria är ett organ i främsta rummet för att begripa
människans materiella, oorganiska och organiska, lifsmiljö — så vidt
som är nödigt för att orientera människan uti densamma för
närmast liggande praktiska ändamål. »Lifvets
utvecklingshistoria — — — — visar oss i uppfattningsförmågan ett bihang
till handlingsförmågan». 2) Intelligensens »biologiska uppgift» 3)
har vetenskapen öfvertagit från sin stamfader, det primitiva
åskådandet och känslo- och drifttänkandet. Har
vetenskapsförmågan en så praktisk begynnelse, blir det en särskild fråga, hur
hon är utrustad att lösa sina rent teoretiska uppgifter.
Den intellektuella kunskapsförmågan synes ursprungligen
vara blott en förmåga att kunskapa utåt, från den kunskapande
organismen betraktadt och öfver hufvud från lifvet utåt materien,
och har sina relativa fullkomligheter endast på detta
verksamhetsområde. Däremot är intelligensens förmåga att kunskapa
inåt den kunskapande organismen själf och inåt lifvet själft
uppenbarligen ännu mycket ofullkomlig.
Liksom lifvet klädt jordens stenskorpa med en fantastisk
brokig mångfald af nu utdöda så väl som för närvarande
lefvande växt- och djurarter, har människans mekaniska, estetiska
och sociala uppfinningsförmåga gifvit tillvaron på jorden en
oändlig mångfald af nya former, som ingen fysikalisk, kemisk,
biologisk eller psykologisk vetenskap skulle satt oss i stånd att
förutse eller förutbestämma. Vetenskapens klara, rent kausala
förstående af vår planets historia, så ofullkomligt det nu är,
börjar och slutar med det mineraliska höljets historia. Hvad
som sedan i form af lif kommit på jordskorpan, är för
vetenskapen, ännu så länge, i grunden ett mysterium.
Detta beror icke därpå, att de ifrågavarande tilldragelserna
*) E. Macli, Die Analijse der Empfindungeri, Jena 1902, s. 24.
Henri Bergson, L’Évolntion créatrice 5:te uppl., Paris 1909, Introduction s. I.
3) Mach, op. cit, s. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
