Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Gustaf F. Steffen
vi på det oorganiska området utfråga undersökningsföremålet,
så som vi kunna på de psykologiska och sociologiska
forsk-ningsgebiterna.
Att tala om naturlagar på det mänskliga tanke-,
samhälls-och kulturlifvets områden är lika stridande mot erfarenheten,
som att tala om mekaniska lagar för lifvets mest säregna
företeelser. Hos hvarje lefvande organism erfara vi städse något,
som vi aldrig erfara hos en maskin eller komplex af blott
materiella ting. Uti det mänskliga tanke-, samhälls- och
kult.ur-lifvet erfara vi alltid något, som vi aldrig erfara i naturen.
Lagarna för de specifikt »mänskliga» företeelserna vore det lika
orimligt att kalla för »naturlagar», som att kalla de specifikt
»organiska» företeelserna för »mekaniska». Den vetenskapliga
terminologien är icke något diplomatspråk, utan bör vara ett
medel att fördomsfritt och möjligast skarpt framhålla de
skiljaktigheter hos företeelserna, som den väl bestyrkta erfarenheten
ger vid handen.
Vi måste med samma sorgfällighet undvika mekanistiska och
vitalistiska öfverdrifter och fantasterier — d. v. s. afvikelser från
erfarenheten vid tolkningen af så väl materiens som lifvets
företeelser. En sådan afvikelse från sansad vetenskaplighet är
»tendensen att med all makt vilja anse en lefvande organism för
en maskin och att därvid glömma, att en maskin, som lefver
— d. v. s. förstorar sig, förökar sig, tillför sig själf näring, själf
reglerar balansen mellan sin tillförsel och sina förluster, med
ett ord själfständigt bygger upp sig själf och ånyo alstrar sig
själf — icke är någon maskin, utan någonting helt annat. Ett
sådant ting är ett »något», som vi sakna förklaringen till. Vi
kunna blott studera dess form och funktion, utan att hitintills
kunna utgrunda dess djupare kausalitet, som ingen annan är
än protoplasmalifvets öfverhufvud.»1)
Det är sant, att okunnighet och vidskepelse diktat orimliga
sagor om skillnaden mellan materia och lif och om skillnaden
mellan naturen och människans kultur. Och det är
obestridligt, att denna vidskepelse mäktigt skadat vetenskapen. Men
det är icke dess mindre ovetenskapligt att drifva reaktionen mot
denna vidskepelse längre än erfarenheten berättigar.
r) A. Forel, Das Sinnesleben der Insekten, München 1910, sid. VII och VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
