Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Hjalmar Haralds
Det kan synas oss svenskar, för hvilka den personliga
konungamakten är en tom fras, i bästa fall ett historiskt ideal,
som äfven om vi äro aldrig så öfvertygade om dess principiella
riktighet — handen på hjärtat — t. o. m. den konservativaste
ej kan föreställa sig somf verklighet, oss svenskar, hvilkas på
folkfantasien verkande politiska kraftkarlar, en Erik Gustaf
Boström, en Arvid Lindman, äro efterföljare till konung Erik
Edmund.sson, benämnd Väderhatt såsom uppfinnare af den
äfven i politiken icke alls föraktliga konsten att skaffa sig vind
i seglen genom kryssning, oss kan ett regemente mot den
demokratiska folkviljan synas vara dömdt till undergång.
Men så torde icke alltid vara fallet. Den
parlamentariskt-demokratiska folkviljan är en chimère. Det låter hädiskt för
allt hvad liberaler och liberaliserande konservative heter, men
kanske de förra kunna förstå, hvarför man kan komma med
ett sådant påstående, när de erinra sig, huru de i mannaminne
alltid måst sucka öfver, att i all världens riken konservativa
minoriteter »förfuskat» liberala reformer, oaktadt hela världen
bekänner sin liberalism med läpparne.
Den demokratiska folkviljan år en chimère, emedan den icke
kan bli statsviljan, d. v. s. en samhället enande makt. Den
kan det icke, emedan den icke är en enhet, på sin höjd
summan af privategoism enad om det negativa, att den naturliga
människan vill veta så litet af statens bördor och kraf som
möjligt.
Denna folkvilja har sin plats i staten — och med den de
parlamentariska institutionerna —, men en underordnad som en
motvikt mot den ständigt lurande byråkratiska tendensen att
låta förvaltningsmekanismen bli sitt eget ändamål och
statskonsten 1’ art pour 1’ art, utan kontakt med människors välfärd och
känslor.
Men den verkliga lefvande folkviljan är statsviljan, som
lefver i de nationella institutionerna och genom rättsmedvetandet
och nationalkänslan verkar på människorna. Genom den ha
människorna del i ett lif af vidsträcktare omfång än deras eget,
det lif, som först det 19:e århundradet gifvit namn, det
nationella, som begagnar människorna till sina redskap, emedan den
enskilde, om han vill lefva lifvet helt och fullt, måste göra dess
ändamål till sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
