Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Hjalmar Haralds
sådan den påbörjades under 1800-talet, för att, som det heter,
bereda Tyskland en plats i solen. Den gamla Hansan började
verket, men det föll, emedan det saknade ryggstödet af tysk
riksmakt. Den nya Hansan, som man kallat det, skalk icke
göra om felet.
Det är en händelse med en tanke uti, att 1848 års
enhetsrörelse hade sina starkaste befrämjare i Hansestäderna, främst
i detta Hamburg, där nu Wilhelm II, bäraren af den moderna
Hansans tanke, har sina främste medarbetare.
Idén om Tyska Riket som en världsmakt med öppna vägar
utåt alla haf och till alla de underbara riken och länder,
som locka med äfventyrets makt äfven i vår prosaiska
tidsålder, har förkroppsligats i Wilhelm II, kejsaren-konungen.
Ödet drifver framåt, ty ett Tyskland, som läte sig innestängas
inom Europas trånga gränser, ute i världen lefvande på
hafs-behärskarens nåd, skulle stagnera liksom Frankrike, när
Napoleons sista titaniskt förtviflade försök ej förmådde bryta
inring-ningen af Stora Britanniens sjömakt.
Vägen är fylld med faror, samma faror som Napoleons, främst
England i vägen, som vet att det hotas af Hollands öde att sacka
bakut omärkligt, om det får vid sin sida en jämbördig sjömakt
som tillika är en öfverlägsen landmakt. Men tyska folket
har osvikligt följt sin kejsare ut i hög sjö, i hemlighet
förlåtande honom allt, hvarför han så högljudt klandras, allt utom
när han syntes väja undan för faran.
I denna tyska folkets kamp för tillvaron, för den enda
tillvaro, som det är ett stort folk värdigt att lefva, ha vi att se
den stora uppgiften i tyskt lif och den starkaste makten, som
förr eller senare kommer att undantränga alla andra.
Kanske skulle vi kunna unna litet af vår sympati åt
Tyskland i den kampen. Icke för dess egen skull, utan för vår.
Det är icke nyttigt för oss att sluta ögonen till för något af
det verkligt lifskraftiga i tiden. Skulle vi icke kunna lägga
bort våra fäders indignerade rädsla för Bismarck, busen
för krinolinens tidehvarf. Vi behöfva därför icke uppge våra
sympatier för England, som ju har mycket som ligger vårt
moderna lif närmare. Afgörandet om Tyskland eller England bör
segra kunna vi tryggt lämna åt Vår Herre, som skött sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
