Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår härordning
409
egen begäran erhålla afsked med pension, stor i förhållande till
förrättad tjänst.
Sänkningen af pensionsåldern för de högre graderna är en
åtgärd, som bör tillmätas den allra största betydelse för hela
organisationens duglighet.
Pensionsåldern inträder nu vid åldersgränser, där
prestationsförmågan i aktiv tjänst hunnit för mycket aftaga, nämligen för
en generalsperson vid 65, öfverste vid 60, annan
regementsofficer vid 55, kapten och fanjunkare vid 50 år. Och därutöfver
äger en hvar rätt att kvarstå ytterligare tre år, en rätt som
vanligtvis begagnas.
På den militära banan är emellertid en ärlig karriär numera
förenad med ett sådant öfvermätt af ansträngande arbete, att
chefsämnenas kraft tidigt mattas. Nu mer än någonsin är ett
tidigare afsked af behofvet påkalladt.
Den militära chefsverksamhetens effekt utgör nämligen en
så omedelbar omsättning af personlig kunskap, erfarenhet, vyer,
initiativ och kraft, att dessa egenskaper på intet vis kunna
ersättas af betänksam ålderdomsvishet eller af dugliga biträdens
förmåga. Redan i fredstid måste det militära yrket hållas vid
makt genom kraftiga chefers initiativ och drift. Slappas dessa
driffjädrar, blir det hela slappt och dåligt. Och sådan armén
är i fred, så blir den i krig. I krigstid beror af chefernas
duglighet nästan allt. Vår egen krigshistoria är fylld af de
mest lysande positiva, de mest bittra negativa bevis därpå.
Vi måste taga lärdom, om vi vilja undgå fördärfvet! Armén
är till för att trygga nationens lif genom segrar i krig. Vill
man då icke inrätta denna dyrbara institution till det
dugligaste instrument, som för penningar kan åstadkommas, så
handlar man i högsta grad oklokt.
Chefernas långa kvarstannande på sina poster hindrar
friskare krafter att komma fram och verka, tvingar dessa senare
att i förtid nedstiga i pensionärernas overksamma led.
Omsättningen inom officerskårerna blir för ringa, befordringsutsikterna
för små för att verka stimulerande på andra än ett fåtal,
utrustadt med särskilda förutsättningar och hoppfullhet. Händer
så, att chefsposterna på grund af konjunkturer råka vara
besatta med jämförelsevis unga män, då uppstår en förlamande
stagnation, vållande missnöje. Missnöje, icke riktadt mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
