Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetares meddelägareskap i industriföretag 429
Sanningen intränger i den oskolade hjärnan blott genom
personlig erfarenhet. Och om sanningen skall omsättas i
förnuftig handling, får erfarenheten icke vara bitter, ty bitterheten
alstrar missnöje, d. v. s. väcker en passion, och passionen
snedvrider tankegången. Det vore därföre ett misstag att vänta af
våra arbetares misslyckande i storstrejken en varaktig
förbättring af förhållandena på arbetsmarknaden. Arbetarne hafva nog
lärt att det icke går så lätt att med en frontattack kasta
omkull samhällsordningen, men däraf följer icke att de hafva lärt
att anse denna samhällsordning god. De hafva lidit, och
naturligtvis kasta de därföre skulden på dem som satte sig till
motstånd mot deras anfall, icke på sina egna misstag. De hafva
rubbats i sin tro på organisationen, men däraf följer icke att
de hafva upphört att tro på organisationens mål. Det
naturliga för dem är, då det samlade anfallet i organiserad trupp
misslyckades, att återgå till tron på guerillakriget, som, om det
icke inbringar något, åtminstone skadar motståndaren och
tillfredsställer begäret efter hämnd.
Öfver hela Europa, utom Tyskland med dess militäriskt
disciplinerade befolkning, tyckes för närvarande tendensen vara
att lossa på organisationsbandet, hvilket icke har gifvit allt det
omöjliga som man väntade däraf. Den s. k. syndikalismen är
på modet. Emot en sådan tendens erbjuda kollektivaftalen och
lagstiftningen blott ett bräckligt värn, och utsikterna för den
närmaste framtiden äro att industricheferna alltid måste hålla
i beredskap lockoutvapnet som det enda verksamma emot
små-strejkerna. Hos oss i Sverige blir detta så mycket
nödvändigare som fackföreningarnas centralorgan iakttager en ganska
sväfvande hållning gent emot de arbetaregrupper som lämna
utan afseende dess förmaningar och föreskrifter.
Det är icke att undra på. Det är nämligen i själfva verket
icke så lätt att vara regering i ett förbund, hvars grundprincip
är opposition emot öfverhet. Några af det engelska
arbetarpartiets mest betydande ledare hafva fått med förlusten af sina
platser och sitt inflytande böta för försöket att i praktiken
genomföra den disciplin, hvari slutligen begreppet solidaritet
måste utmynna; och då makten är kär äfven för maktens
principiella fiender, vore det obarmhärtigt — och sannolikt
lönlöst — att af dem, som här styra fackföreningarnas samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
