Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
467
detta samband med det moderna lifvet. Skildringen af den
nya generationens enstaka diktare skall därför dröja längst vid
dem, som visa sig äga andra grundegenskaper än de ofvan
antydda, ty sådana finnas också.
Hela perioden synes buren af en lyrisk strömning och
erinrar därutinnan mest om 1890-talet. Det gäller icke blott den
rena lyriken, utan äfven novellen och skådespelet.
Den rena lyriken har utan tvifvel tagit emot bestämmande
intryck från utlandet. Man har läst och älskat den nya
lyriken i Tyskland och Frankrike med dess aristokratiska daning
och sträfvan att fånga in stämningens alla valörer, dess trefvan
att i den fria versens musik återgifva känslans adagio och
allegro. Men äfven den engelska lyrikens störste mästare
Swin-burne har man läst nu som under 1890-talet, och därtill den
imperialistiske sångaren Kipling.
Den som här hemma mest af alla erinrar just om den
engelske barden är Ossian-Nilsson. Själf har han i en liten
uppsats om Fröding vittnat, huruledes han studerat den engelska
balladen — allt nog, öfverensstämmelsen finnes där, något af
själfva greppet är lärdt, om det också handhafves med en
originell och öfverlägsen skicklighet.
Ossian-Nilsson blef hjältens och krigets sångare, han blef
trotsaren och oppositionsmannen, som sände sina pilar mot
många och olika läger, och kring hans dikter brusade det af
kamp och dån, verserna jagade fram som förföljande ryttare,
rytmer och rim dunkade som trumslag. Den unge diktaren
rider till storms mot tidens hela vekhet och försoffning, han
rasar mot öfverklassen och mot kyrkan, han är en hatets son,
han är en condottiere, fruktansvärd att råka på ett stridsfält,
ty han ger ingen pardon och han segrar alltid. Det var från
början en ungdomlig hänförelse och en hänsynslös kraft hos
Ossian-Nilsson utan motsvarighet hos hela den unga
generationen, han hade något af de Cæsarlater, som bruka föra till
eröfring af nya välden. En anförare har han visserligen
icke blifvit, tiden var för mycket olik honom, det var en
nationell depressionstid i stort sedt, hvilket förklarar mjcket af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
