Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN TOMMA GRAVEN - 1. Hur graven öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
kammarväggen, sätta denna stora och tunga stenskiva i
rörelse uppåt åt ena sidan, utan ett riktigt tag på stenen.
Sökte han »bända» ifrån stenen, så trycktes den blott fast
vid rännans andra sida. Om man låst stenen genom
någon flisa, stod den ej att rubba utåt.
Alltså torde det få anses otänkbart att den korsfäste
med sina svaga krafter och sönderspikade händer, även om
han vaknat till liv, skulle hava kunnat taga sig ut ur den
mörka graven, där han för övrigt skulle haft svårt att
orientera sig. Det är egentligen en ganska ohygglig
situation, som förf. kastat fram.
Dr Toll löser dock problemet lätt och ledigt. »På ett
eller annat sätt — vi veta icke hur — och det är alldeles
oviktigt», fortsätter han, »blir gravens sidoöppning klar,
och Jesus stiger ut, skådar stjärnhimmelen över sig, andas
djupare och ser sig om, sannolikt utan att till en början
kunna fullt orientera sig och utan att förmå närmare
reflektera över vad som hänt honom, än mindre förstå det.
Men han var (också efter ansträngningen med stenen?)
tydligen matt och satte sig på stenen (Matt. 28: 2). Hans
bleka kropp eller hans kläder (linneduken?) voro vita som
snö v. 3). Och si! står det i fortsättningen (v. 9), när
kvinnorna i rädsla skulle springa bort, var det just Jesus,
som stod inför dem där med ett rop. Och han var att skåda
såsom en ljungeld. Skiner icke — utbrister förf. — hans
härlighet och hans temperament igenom! Och ändå har
mig veterligt, fortsätter förf., ingen förr känt igen honom
i dessa] verser» (s. 89).
»Läs innantill! Han skrämde helt naturligt väktarne och
kvinnorna. Jordbävningar voro de nog vana vid —
Matteus tycks tro som de, att det var en ängel. Det var blott
kvinnorna som hade dessa änglasyner vid graven» (s. 90).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
