Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se där kommer kaptenen! Han mente då —? Nej, han
vill jälpa, det känner jag. Men vad?— Han är inte ensam!
-Herre Gud! Studenter! De ha säkert druckit — äro ute pä
äventyr! Jag måste gömma mig! —
Smyger sig hastigt in bakom häggarna till vänster, får se Lars, som står
halvt bortvänd, känner ej igen honom och ryggar med ett litet
skrik. Lars vänder sig, Elin skyndar till honom med ett
glädjerop, utan att akta på hans buttra,
ovänliga min.
3.
Lennart kommer just lagom för att se en skymt av Elin och höra hennes
sista rop, vars betydelse han genom ett småleende visar att han förstått.
Han bär en luta i band över axeln och en krans av gullvivor och grönt i
handen. Efter honom följa Stjernadler, Sperling, Ribbing och de övriga Fem
Adliga Studenterna, som försiktigt dröja i bakgrunden, tills Lennart vinkar
ät dem att närma sig. De äro alla klädda i högtidsdräkter med dyrbart
utstof-ferade korta kappor. Nedanför ett av Lennart utpekadt fönster, beläget i
tornets andra våning och prydt med vita gardiner och blommande krukrosor,
ställa de upp sig i halvkrets, Lennart tar av sin hatt, sätter kransen på
huvudet, knäpper pa lutan och ger studenterna tecken att börja.
Studenterna.
Snart rullar den kungliga sol
sitt klot genom bristande skyar,
och vindens mjuka fiol
går fram genom skogar och byar.
Men matt är all gryningens prakt,
och fläktarna föga förfriska,
så länge kring dig än på vakt
stå nattliga drömmar och viska.
Lennart.
Så vakna även du och lyss
till rymdens brus
kring Febus-spannets jul och vingar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
