Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bida, må stjärnor falla, himlavalvet remna, och alltets
undergång bortsopa oss som stoftgrand i sin storm! Vi skola intet
veta, intet se––––— Blick i blick, mun mot mun, vi skola
lyssna blott till vårens sav, som sjuder i vårt blod, och domna
hän och glida bort tillsammans — in i vår långa bröllopsnatt.
Elin.
Så tror då även du att domen stundar?
Lars
med en skymt av osäkerhet.
Ja — nu förstår jag denna tro.
Elin.
Skall allt förgås — och intet mera leva?
Lars
åter häftigt.
Nej intet! Intet!
Elin.
Men nyss bad du mig — lyda — livets lag?
Lars svarar ej. Båda stirra grubblande framför sig.
Elin
slår plötsligt händerna för ansiktet.
Hu, jag ryser!
Lars.
Du rädes?
Elin.
Nej. Jag tror, att Gud är god och rättvis. Han kan ej
låta någon lida oförskyldt! Och om hans värld förgås, så sker
det, på det att allt må bliva bättre. — Men, tanken, som du
tänkte nyss — att möta domen så — —!
Lars.
Elin! — Det är väl ej så visst, att domedagsprofeterna
spå rätt–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
