Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jord, dar man fordom upreft gudahus åfc
friheten, och bjeltarnes vålnader irra
mellan obefökta grafvar. Dock, ha vi
därför ikål, att harmas öfver våre bröders
jämmer och den allmänna förhärjningen?
Hvem utletade Förfynens labyrinter,
hvems tanke inträngde i djupet af den
Eviges? Dår fe vi laiien lutad under
bördan af fina år, finåningom mogna för
fördömelfenj men den redlige, hvars lif
var en upollring för andra, ryckt från
vänfkapen, fom fökte hans famn, och
från Fäderneslandet, fom begårte hans
mödor. Var ådel, var uplyll, ftråclc
fnillets fackla genom feklernas mörker,
och tro att himlen Ikall fkona dina dar;
men en flågt flannar lifvets puls, och
jordens moderliga lköt, fom öppnar fig
för att emottaga fin fofterfon, Ikall
kan-fke åfven gömma ditt minne. ,JHvad
lön har jag då, fager du, för befvären;
hvad gäldar mig lör hvarje god gerning,
fkänkt åt mine Likar?” En högre
falig-het ån den du fkapat dig: ditt eget
vittnesbörd. Riken grufas, mdnnijkan
förmultnar; men det famia, likt en helig flamma,
vp lågar ur deras ajka, och uppenbarar lig
åter för nyfödda Jlågter. Ja, det ikall en
gång, likt en evig Aurora, upgå öfver
jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
