20. Steg så i land därjämte ofördröjligt, då varken tull fanns eller karantän, som frågar både oförsynt och löjligt sitt varifrån och stundom sitt varthän; gick, men befallde att så fort som möjligt se efter både plåt och köl och knän, men lossa först och föra inom bommar kanoner, barlast, gods och rikedomar. 21. Han stod på toppen av en kulle stilla, från vilken man hans vita väggar såg. Hur hjärtat slår och tårar kunna trilla när man vid hemmet, oviss i sin håg om där ännu står väl till eller illa, gör halt från resor över land och våg! Man överspringer långa år som spilldes, förflyttad till den tidpunkt då man skildes. 22. Att komma hem från resor, helst från långa, som make eller far i synnerhet, kan vara eftertänkligt nog för många, ty det är svårt med kvinnor, som man vet, (nog tror jag dem, men jag vill ingen fånga med smicker — smicker gör dem blott förtret) en ensam hustru kan så lätt få griller och dottern fastna i betjäntens giller. 23. Det är ej varje hedersman som hinner den lyckan som Ulysses när han kom, helst som det ej är varje fru som brinner allenast för sin man i andanom; men hända kan att han sin urna finner samt två tre plantor som hans vän rår om, som tagit frun i arv, med gård och lador, och att hans Argus — nafsar åt hans vador. 122