28. Ett tag —- och nätet springer! Utan det förmå ej klorna något, utom hota. Jag säger er: framåt med fasta fjät, I jordens folk, och fallen ej till fota! Tarantelns släkte vidgar sina nät, om icke alla folk sig sammanrota: Ättikas bi och spanska flugan blott försöka komma loss och stickas gott. 29. Don Juan, höljd med ära under natten, vi skynda sett med en rapport åstad, som talade om blod som vi om vatten. Och för att göra skön Katrina glad, som lekte med sitt offer liksom katten, beskrevs blodbadet på varenda rad; det var ju som en fäktning mellan tvenne stridstuppar blott — och vadet vanns av henne. 30. Vår hjälte fick i en kibitka åka, ett fordon utan fjädrar på, som kan på gropig väg ens lemmar sönderbråka. Om ridderliga bragder drömde han och vad tsarinnan kunde ha att språka, men önskade han hade på sitt spann Pegasens vingar, eller att för resten postvagnen fjädrar haft, om icke hästen. 31. För varje knuff såg Juan på sin lilla ledsagerska, som om han önskat blott att hon, om möjligt, fore mindre illa än han, i hjulspår, där naturen fått kanaler gräva ut och stenar trilla — en farled, där en pråm ännu ej gått, men Herren tagit vattendrag och stränder med åkerbruk och fiske själv om händer. 330