84. Han såg (jag vet ej hur det är i dag) en prins för alla prinsar dessa åren, i minsta åtbörd huldhet och behag, och löftesrik som sprickningen om våren, med kunglig prägel i vartenda drag, men följd av enkel gratie i spåren, en man, från smaklösheter fri, som få, fulländad gentleman från topp till tå. 85. Don Juan mottogs, som jag redan sagt, uti de bästa kretsar; men man torde jämväl däruppe stöta på en makt, som bland så städat folk ej träffas borde: hans älskvärdhet, hans vett och fina takt i bredd med ett förföriskt yttre gjorde att han vart utsatt för förförelse, fast han ej gjorde själv en rörelse. 86. Men huru, var, varför, med vem; med mera, kan ingalunda sägas så här kort; och som jag avser att moralisera (vad man må prata), vet jag ej vad sort metod jag väljer, om jag skall tortera och knappast lämna något öga torrt, men hugga ut ett monument av patos, som Filips son var sinnad till med Atos. 87. Här går ingressens tolfte sång till ända. När jag lagt hand vid verket självt, tör ni få se ett annat innehåll måhända än visst folk hittills väntat sig däri, ty mina syften äro långt från kända och läsaren är ju för övrigt fri! Skriftställare av rätta arten låtsa så litet om hans liknöjdhet, som trotsa. 418