Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Underklassen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blomster, som verkligen frodas oerhördt hos oss, är den
nationala inbilskhetens och sjelfkärlekens svinmolla; i den
mån, som vi kunna förmå oss att erkänna tillvaron af detta
ogräs och rycka upp det, komma kulturens blomster att
skjuta bättre fart i vårt land.
Hvad nu särskildt jemförelsen mellan amerikansk och
svensk underklass i kultur beträffar, så måste jag om ock
bara för att lätta mitt hjerta, och oaktadt jag egentligen
borde tala mera om den förra, här göra en lång irrfärd från
Yankeeland för att tala om den senare. Jag antager, att
man med uttrycket kultur mera förstår motsatsen till råhet
och barbariska sedvänjor än till okunnighet på vissa områden.
De, som äro nog lyckliga att kunna skatta massans
af det svenska folket kultur alldeles särskildt högt äfven i
jemförelse med de andra germaniska folken, tyckas städse
väsentligen stödja sin åsigt på det sakförhållandet, att nästan
alla menniskor här i landet kunna läsa och skrifva. Färdighet
i läsning och skrifning äro visserligen ganska betydande
men likväl blott enstaka moment i folkbildning. Det
vore en lätt sak att utbyta barbari mot kultur, om icke så
vore. Om man exempelvis under loppet af två år lärde en
menighet zuluer att läsa och skrifva, men föröfrigt förhölle
sig passivt, så skulle skilnaden i kultur mellan zuluerna
före och efter denna kurs vara skäligen obetydlig. Om man
jemför en flock engelska arbetare med en flock svenska dylika,
så finner man långt flera individer i den senare än i
den förra, som kunna läsa och skrifva – det är ju en
sällsynthet här hos oss att träffa någon, som icke kan det.
Men om jag oberörd utaf fosterlandskärlek och andra rena
eller orena känslor och uteslutande med tanken på att utforska
sanningen anställer en jemförelse i andra väsentligare
hänseenden mellan de båda flockarne, huru te sig sakerna
då? I hvilkendera flocken finner jag den största yrkesskickligheten,
de största kunskaperna om det egna fosterlandet
och den öfriga verlden, den största skötsamheten, den största
personliga omvårdnaden, den största renligheten, den
största anständigheten i tal och sätt att vara, med ett ord
den största kulturen. Den, som eger något så när god förmåga
och vilja att se sakerna som de äro, som icke är
rent af förblindad af fosterlandskärleken – hvilken blindhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
