Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödt, svart och gult folk i Staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss för närvarande vara stadda i utvecklingsskeden,
som han med sin långt äldre om än sämre kultur längesedan
tillryggalagt. Deremot står han – och man
––-
kineserna. Men äfven japanerna ha inga höga tankar om oss. Jag har
två japanska vänner; den ena tillhör aristokratien, den andra är köpman.
Båda ha liksom nästan alla japaner den egenskapen att vara
ytterst artiga, så artiga att äfven en vän icke får räkna på uppriktighet,
om den är obehaglig för honom. Båda mina vänner ha – fortfarande
liksom nästan alla japaner – den egenskapen att gerna taga
ett glas – eller två eller tre eller en hel mängd i förtroligt sällskap.
Det är vid dylika tillfällen man har någon utsigt att få veta sanningen,
och jag har tagit mig friheten att begagna mig af denna omständighet
för att få reda på mina af alla högt aktade och mig personligen mycket
kära vänners verkliga mening om europeer. Jag fann att båda i djupet
af sitt hjerta ringaktade de europeiska folken, och att båda fruktade
ett möjligt inflytande af samfärdseln med dem på den japanska
nationalkarakteren. H-a, en man af lysande intellektuell utrustning och en
fulländad gentleman i detta ords bästa betydelse, talade rent ut: »Vi
vilja ha fördelen af europeernas stora eröfringar på naturvetenskapernas
och industriens område; vi ha också mycket att lära af dem i sociologiskt
och politiskt hänseende. Men vi ha hvarken öfvertagit eller
ämna öfvertaga all europeisk kultur. Det är möjligt att en gång hela
vårt land skall bli lika mycket europeiskt, som nu sjöstäderna äro.
Men det vore en stor olycka, om vi, på samma gång som vi förvärfva
de företräden europeerna ha framför oss, skulle förlora de stora företräden
vi ha framför dem, om vi skulle förlora det japanska sinnelaget,
som, i olikhet med det europeiska, ger förmågan af sjelfuppoffring.
Europeerna veta hvarken hvad fosterlandskärlek eller vänskap är. Ni
sade sjelf här om dagen, att ni icke kände en person utom Er egen
familj, af hvilken Ni skulle kunna begära en verklig uppoffring. Jag är
ingen drömmare och alls icke sentimental, men kom ihåg: ett dussin
män skulle stå färdiga att för mig våga sina lif.» En annan högt bildad
japan sade mig, att dessa ord icke inneburo någon öfverdrift, att H-a
var en mycket omtyckt man inom sin clan och hade många verkliga
vänner, och att japansk vänskap hade en långt djupare och allvarligare
karakter, än en europé kunde föreställa sig. Och hvad fosterlandskärleken
beträffar, så ha vi sett hvad anda den åstadkom i det sista
japansk-kinesiska kriget bland trupperna till lands och sjös, och se hvad
den åstadkommer i fredstid, då den ännu jemförelsevis fattiga nationen
påtager sig stora offer för att häfda landets politiska ställning. Många
nu lefvande individer torde komma att få se ett ryskt-japanskt krig,
»the h-ll of a spree, it will surely be».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
