Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägga sin ödesdigra börda till deras öfriga jordiska
vedermödor – ett dylikt dåd kallas dråp. Men svensken
är sällan af ett tillräckligt koleriskt temperament
för att utanför ögonblickets ytterliga upphetsning
besluta sig för att taga en fiendes eller annan menniskas
lif. En mycket stor betydelse för en vacker statistik
på detta område har äfven tillvaron af mästermannen
och hans yxa (med eller utan guillotin), hvilket
verkligen välsignelserika instrument, användt såsom det
sker hos oss med all möjlig sparsamhet och moderation,
har en helt annan kraft att imponera på menskliga
vilddjur än det beskedligare repet, den hyperhumana
elektriska stolen och framför allt än den sorgfria
lifstidspensionen i ett modernt fängelse.[1]
Yrkesförbrytare af alla slag ha hos oss ett mycket
torftigt arbetsfält. De fordra liksom alla rofdjur
jemförelsevis stora eller goda jagtmarker, och höra
företrädesvis hemma i storstäder samt i rika samhällen.
Här uppe hos oss i höga Norden herska små och
torftiga förhållanden – vi äro föga företagsamma och
derför fattiga. De, som bryta sig in i våra hem, äro
visserligen temligen säkra till lif och lem – vi få ju
knappt skjuta på dem förrän de först skjutit på oss
– men de äro nästan lika säkra på att göra ett dåligt
geschäft. Och så snart det icke gäller att äta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
