Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ett särdeles betecknande faktum att föga öfver
100 afrättningar årligen verkställas.
Omkring 1,500 sjelfmord ega rum årligen.
I de nordamerikanska millionsamhällena med deras
oerhörda kapitalansamling och annan egendom samt
med deras i följd af korruptionen mycket bristfälliga
om än ofta talentfulla administration finner man skaror
af den vanliga »sneakthief»en, af pick-pocket’s, af inbrottstjufven
och af gaturöfvaren. I Vestern är falskspelaren,
liksom den ofta i sitt spel oförvitlige men annars
tvetydige yrkesspelaren allmän; äfven i Östern
förekomma talrika individer, som för sitt uppehälle helt
och hållet anförtro sig åt spellyckan.[1] I Vestern är
[1] Den professionele spelaren i Vestern, mästerlikt skildrad af
Bret Harte, är en icke synnerligen sällsynt och rätt egendomlig typ.
Jag har mer än en gång sett honom, och känner rätt väl den välklädde,
kyligt förbindlige och artige mannen med den drömmande, frånvarande
blicken, som är gemensam för dem, hvilka lefvat hastigt, samt med
den stora, blixtrande solitären i skjortbröstet, hvilken tyckes vara i det
närmaste konstant för herrar yrkesspelare. Den verklige yrkesspelaren
i Vestern är vanligen en i det grofva strikt hederlig person; hans utsigter
till en rimligt lång lifstid skulle också i motsatt fall vara försvinnande
små.
Både i Östern och Vestern finnas s. k. spelhelveten; jag känner
blott af erfarenheten dylika från Vestern. De äro förbjudna i lag och
tillåtas väl öfverallt, der de finnas, af polisen mot klingande erkänsla.
Då den menskliga svagheten alltid draperar sig i anständighetens drägt,
så finnas likväl alltid spelhelvetena i undanskymda vrår, och man kommer
oftast till ett dylikt öfver någon mörk bakgård. Den djupaste tystnad
råder vanligen i den brokiga, från alla olika sociala strata rekryterade
församlingen. Det gör ett nedstämmande intryck att se en del af
publiken utgöras af 16--17 års pojkar. De stå, som alla de andra,
bleka och tysta, göra sina insatser, eller följa med hatten i nacken och
händerna i byxfickorna samt med spänd uppmärksamhet spelets gång.
På de ställen jag varit -- uteslutande lokaler af till det yttre helt tarflig
beskaffenhet -- föreföllo nästan samtliga spelare beväpnade; åtminstone
kunde man hos de flesta tydligt iakttaga den lilla artificiella upphöjning
baktill öfver högra höften, som antyder närvaron af revolvern. Den
drages emellertid jemförelsevis sällan. Gräl slutas visserligen ofta med
revolverskott, men grälen sjelfva äro sällsynta, som väl är, då herrar
»westerners» vanligen äro ledsamt träffsäkra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:14:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/doodle/b0023.html
