Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anklagade mannen var »a bad egg, anyhow». – Till min
ytterliga häpnad uttalade jury’en sitt skyldig. Jag är
öfvertygad, att fallet ingenstädes här i Sverige efter en
förberedande polisundersökning blifvit ens upptaget till behandling.
Domaren Mr G. stod emellertid just i begrepp att uttala
domen lydande på nitton års fängelse i Sing-Sing, då
Barbara med den hos dylika varelser vanliga nyckfullheten
helt lugnt berättade, huru det verkligen gått till i hotellet
och erkände att den anklagades uppgifter varit sanningsenliga
och att hon sjelf varit ett alldeles villigt »offer». Domaren,
som tyckes ha råkat i verkligt ursinne genom den löjliga
dager, i hvilken han sjelf försattes genom denna bekännelse,
vände detta icke mot Barbara utan mot den oskyldigt
anklagade och nästan dömde, samt frigaf honom först efter
att ha öfverhopat honom med en skur af ovett för hans
sedeslöshet.
Fallet väckte ett mycket stort uppseende, och åstadkom
någon förbättring i alldeles barocka och oefterrättliga
tillstånd.
Någon enda gång kan i rigtigt genomskinliga och
klara saker till och med en amerikansk jury skipa rätt mot
kvinnan – jag fann det vara förhållandet en gång i den
goda staden Boston. En kvinna hade, utan att hon ens
sjelf kunde uppge någon anledning dertill, fattat en
glödande hat till en af sina manliga grannar. Hon afvaktade
i en mörk portgång hans hemkomst, och dängde en öppen
strut af skarp-peppar i ögonen på honom. Mannen
svarade med ett knytnäfslag, som förpassade en af den
energiska damens framtänder ned på stenläggningen – hon
gick genast hem efter ett ljus, och återkom samt letade rätt
på den. Sedan stämde hon mannen med yrkande om högt
skadestånd. Hon uppträdde sjelf inför rätten, smålog för
att visa den svåra defekten mildt åt jurymännen, och
framvisade i flata handen sin förlorade men återfunna
huggtand. Men puritanernas ättlingar äro osentimentala, och,
om de icke tycka om att alldeles rent ut afvisa en kvinnas
begäran, så tycka de heller icke om, att män oförskyllt få
sina ögon fylda med skarp-peppar. De slogo sina kloka
hufvuden ihop och sade: »let us give her damages, but let
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
